Jag vet inte varför jag försätts i ett zen-tillstånd så fort det är meningen att jag ska koncentrera mig på min kandidatuppsats. Tanken på att analysera ordval, formulera mig på riktig svenska och peka på riktigheter och oriktigheter får mig att slappna av, riktigt ordentligt, sjunka djupare och djupare in i björnpälsen.
Det här är annat än när jag skrev uppsats på samma nivå i Nykarleby för sju år sedan. Då svamlade jag om konst, öknen och tillfälligheter och hur det kom sig att jag drog med mig en grön hatt genom Västafrika. Inte hade jag varken analysdel eller hänvisningar, men vänliga dunkar i ryggen fick man ju.
Nu är det universitetsnivå och till och med pärmen ska se ut på ett visst sätt. Samtidigt som jag tycker att kandidatuppsatsen ter sig som en ganska lätt uppgift i jämförelse med annat, känner jag en stor press på mig att prestera bra; jag är ju över tretti, för bövelen, jag borde ju egentligen hålla på med tie gånger mer avancerade saker, bidra till samhället och dra in pensionspengar.
Min gamla mor oroar sig ibland för min framtid och frågar vad jag ska göra om jag inte har nån pension att lyfta när jag är över sexti. Då brukar jag svara att i såfall tänker jag svälta ihjäl. Där slutar den diskussionen.
5 comments:
jag underhåller mig idag med en annan variant: ska skriva analyskapitel, analysera citat, men främst klipper jag in citat i dokumentet och skriver in kommentaren "analysera ordentligt senare", för att sedan gå vidare till nästa citat, skriva något halvhjärtat om det och skriva kommentaren "analysera noggrannare senare". Så självklara, ointressanta saker att säga om dem, så jag säger inget alls. En annan dag.
Hahahah! Vet du jag har nästan exakt samma teknik: jag skriver halvhjärtat om nånting jag vet att jag ska gå in på senare, noterar sedan med röd font: "beskriv här bättre". Skriver en rubrik, svamlar igen, noterar åt mig själv: "här ska jag alltså reda ut det här och det där".
Tänk att en text kan vara så från början ointressant att man i begynnelsen bara orkar sätta ut ledord för det man sen i slutändan är tvungen att göra.
Låter som att du, som det heter på åländska, har saker på grej.
Önskar att jag också kunde !riktigt ordentligt, sjunka djupare och djupare in i björnpälsen." Fan det låter idealiskt för skrivande. Min hjärna befinner sig i förskingring.
Och jag sysslar också med det där [fortsätt här}. Hakparenteserna är viktiga för mig för den TYNGD som de ger. Så mycket bullshit i akademiskt skrivande för min del, magiskt tänkande. Om det är en hakparentes runt det här [EXEMPEL] kommer jag nog att hitta ett fulländat exempel. Öööh.
Jo, hakparenteser är stabila och bra, ger definitivt mera tyngd än de opålitliga parenteserna. Men hur gör man dem egentligen?
Alt Cr neddtryckt i synk med 8:an!
Post a Comment