När vi arbetar och de rika betalar, är ni nöjda då, kultureliten?

"Publicerad författare önskar köpa bostad i centrala Hfors. Ge mig ett bra pris så skriver jag en roman åt dig."
Varför blir jag så upprörd över det här? Kanske är annonsen helt harmlös. Man kan naturligtvis se det så som Korkea-Aho själv uttrycker det: han kan skriva, kanske någon har en överlopps lägenhet, ska vi byta?
Men ändå. Tänk nu här på vad Korkea-Aho ger grönt ljus åt i och med en sån här annons: nån som har redigt överlopps med pengar, dvs som har råd att sälja sin (överlopps) lägenhet till ett billigare pris, har möjligheten att få en roman skriven åt sig. Den med kapital får en roman, författaren får lägenhet, och alla är nöjda.

Nä, jag är inte nöjd. Jag tycker inte att det ska gå till på det här viset - jag tycker att alla, hur jävligt det än må vara, ska ha samma förutsättningar. Varför? Jo för att en sån här annons stödjer en tankegång som säger att det är helt okej att de arbetande, dvs konstnärerna och författarna, arbetar för rikare mänskor som har råd att bli av med ett stycke lägenhet i utbyte mot att själv få en roman publicerad. Det här går ju emot allt som jag tycker att konst och litteratur ska vara - de ska inte vara några förhandlingsvaror. Konst, musik eller litteratur ska nu, excuse me, vara nånting man skriver eller gör av egen vilja, och sen (om man har tur) köper folk, om dom vill.
(Och sen kan man ju också fråga sig vem som ens skulle vara intresserad av att höra en historia som är berättad av (igen) en rikemansfinlandssvensk?)

Det är här jag tycker att författare, konstnärer, musiker och alla som håller på med nånting skapande överlag måste vara överens om en simpel sak: pengar ska inte behöva innebära en förkörsrätt till NÅGONTING. Det är ju VI som kan nånting, inte dom som betalar. Det är vi som har redskapen att göra saker och säga hur saker är, påverka och kritisera om det behövs. Sälj inte ut skiten!