Nötö-inlägg

Ojojoj, titta jag är vaken, titta jag skriver.


Har öppnat, och det är så konstigt.
Först är det midsommar. Som en chock. En massa mänskor, samtidigt öppning, man är liksom inte van vid något, man måste kunna kassan, man är långsam, mitt i allt dansar alla, folk dokar, man vill själv doka - man gör det halvhjärtat men kan int, för det är nu det börjar - man har en hel del dagar jobb framför sig och det är nu man gör det där egentliga, det där arbetet - det där man har försökt preparera sig själv inför både fysiskt och psykiskt - att nu kommer den, prestationen, how good of a horse are you, okej. Folk gör förstås  mycket större saker än det här, men det här är nu det tyngsta jag gör under året. Sådeså. Det är det här med att inte vara helt bekväm med själva branschen eller att känna sig helt på rätt plats, men att ändå don't give a fuck about it och bara pusha. För så har folk gjort i alla tider. Det är så man gör. Man ska inte tro att det här livet ska gå ut på en massa medhårsstrykande och att man på något vis bara hör hemma i en bransch eller inte kan prova på lite olika saker. Man ska pusha ibland och så är det. Man ska slå järn. Sen emellanåt så gör man andra saker, så gör man sånt som ligger närmare ens natur. Och så förstår man det också mycket bättre, varför man gör det man gör - varför man vill berätta och avbilda och leva hela det här livet på olika sätt, så att armar och ben spretar åt olika håll. Ok i drunk.