Läkare och skötare och ojämlikheter, allt möjligt

Den senaste tiden har präglats av idel aktiviteter, nya bekantskaper, möten och helt enkelt sånt som består av ett spännande liv, om man nu ska kortfatta saken. Har haft två spelningar, en egen och en med Svarta Havet. Båda var så klart vitt olika och går inte att jämföra, men gick på sina sätt bra båda två, dvs kände mig lite mer erfaren efter båda tillfällena.
Det har också varit fester och fylla, Mili som har varit hos T och Rölli emellanåt två dagar i sträck har det känts som, hunden har gått in hos T och lagt sig medan man stått i dörren, redan från början införstådd med att "jaha, nu ska jag vara här, jaja, just så" och så är det med den saken.
Drog en riktig megafylla på Streetfoodbars tömning. Låter väl hur spurgut som helst, men det var nån stor ölflaska som drogs fram, en 9-procentig Brooklyn och blev ju nog rent ut sagt humlig av den drycken. Plus att där var nötö-folk i baren och nötö-folk gör en mer eller mindre galen i huvudet. Man får det där mega-sociala påskruvat och blir en sån där underhållningsapa utan hejd.
Samma kväll hade vi också en ganska fin stund i Dynamo, av alla ställen. Jag som redan hade avfärdat det stället som hopplöst förlorat, när det gäller mig då alltså. Att man inte kan ha roligt där längre, att det är för yngre mänskor. Nå, jag bestämde mig för att helt enkelt ge det en chans och tyvärr är det väl så att är man riktigt i fyllan så kvittar det mesta, man går omkring och underhåller sig själv i alla fall, eller nåt. Hittade mig själv i en superintressant diskussion med en yngre "hen" som hade ett problematiskt förhållande till både monogami och sexualitet i allmänhet. Vi snackade såna saker som onani i barndomen och allt möjligt! Det var helt sjukt fint att äntligen hitta nån som vill och kan snacka om såna där saker, nån som inte blir nojig direkt. Var i mitt esse, så att säga.

I lördags var jag på en hemmafest och stötte på en sjukskötare som minsann snackade så mycket intressant att jag riktigt måste gräva i minnet för att få det sagt på rätt sätt. Det var bland annat om att de på sjukhuset där hon jobbar har startat nåt slags frivillig "rinki" för de som vill jobba med sådana som har råkat ut för sexualbrott. Och det var liksom underförstått att de unga skötarna, de som vill visa sig flitiga och aktiva i sin strävan efter karriär, skulle nappa på en sådan här idé. Hon sade att hon också hade blivit tillfrågad, att ska du inte ställa upp? Och hon hade så klart sagt att tack men nejtack, hon har barn och hon hinner inte. Visst, man fick nåt slags ersättning för det - men inte lön. Inte det man förtjänar.
Jag blev rent ut sagt chockerad, det lät så himla fel och absurt. Att folk förväntas ställa upp frivilligt på arbetsplatsen, att man ska göra det för att man liksom har ett gott hjärta och för att det "hör till" eller hur man nu vill få det att låta. Det är ju rent ut sagt förkastligt - det här är den där amerikanska modellen i vilket ansvar sätts på arbetarnas egna samveten. Beslutsfattare och dylika pengarullare vill komma undan genom att slippa anställa fler folk och istället få det att se ut som att man - igen - ska vara så himla tacksam över att man överhuvudtaget har ett jobb och därför av egen god vilja förväntas ställa upp på extra arbete. Det är ju för tusan arbetsplatsen som ska se till att folk får den hjälp de behöver och framför allt att de som arbetar ska få betalt för det!
Den här sjukskötaren verkade mest bekymrad över att det är de unga, nyss utexaminerade som hamnar i svåra situationer med sådana som har varit med om sexualbrott - och jovisst - det är ju den andra sidan av myntet. Det är ju alldeles på tok för jävligt det också, att det är de som är mest utsatta som ska hamna bemötas av folk som ställer upp på frivillig basis, som kanske inte har erfarenhet eller ens är psykiskt redo för det. Vad säger det här om samhället? Jo igen, att man inte bryr sig om kvinnor, att man inte bryr sig om de som är mest utsatta.
Mest är det ju bara i grunden som det här är så fel, så fel så jag inte vet var jag ens ska börja. Hur kan det ens ha gått såhär, var är det som folk inte har satt ner foten? Om sådant här sker per automatik numer i samhället, var finns upproret? Såhär FÅR det inte gå till! Tänker mig att det är just sådana här saker som Sipiläs regering har varit med om att få till stånd. Ser framför mig hur chefer och mellanchefer har fått order om att spara pengar genom att sätta ansvar på frivilligarbete, att det här är sånt som man presenterar som om det vore någonting positivt, liksom en naturlig utveckling. Fuck that, att det är någonting naturligt. Det är kriminellt, det är vad det är.

Det här är en slumpmässig bild från nätet. Tycker att den här bloggen har så lite
bilder överhuvudtaget så tänkte pryda med lite random nätbilder i fortsättningen.

Så berättade hon också om läkarna och den hierarki som finns på jobbet, kafferummen och dylikt. Att de snackar om Sydafrika, att det liksom är det som gäller just nu, läkarna åker dit på semester och spelar golf och ser ingen realitet och tycker sen att Sydafrika är kova juttu. När de hör att skötarna åker på semester till Kroatien och liknande så kan de liksom inte ens föreställa sig det, att man åker till sådana ställen, de blir också helt tysta när det kommer fram vilken löneskillnaden är mellan dem - de kan liksom inte ta in det i sin värld, att någon kan förtjäna så litet. Hon hade också snappat upp någon diskussion i vilken nån läkare hade sagt att hen inte kan förstå hur någon kan leva på mindre än 8000 i månaden.
Jag frågade om det inte finns några läkare som liksom ser sambandet mellan människor - som känner till skötarnas situation och som i grunden ser mänskor som lika värda (jag menar, de är ju ändå läkare?!). Hon sa att jovisst, de finns, men de flesta läkare kommer från sociala sammanhang i vilket de inte känner till något annat än pengar och framgång. Läkare som kommer från andra sociala bakgrunder, som inte kommer från "fina familjer" - är i viss grad diskriminerade på arbetsplatsen. De är helt tydligt inte inkluderade. Tänk på det här en stund! Det är så sjukt.
Hon berättade om när hon praktiserade och i princip hade blivit ombedd att hämta kaffe åt den läkare hon jobbade med, men att hon hade missförstått, inte med flit. Hon hade förstått att han menade att hon kunde hämta kaffe till sig själv, och hade artigt svarat "kiitos, mutta join jo äsken". Då hade han lite småpinsamt sagt att okej, nog kan han ju hämta själv också. Och så hade hennes handledare sagt att "bra gjort, det där behövde han höra". Själv hade hon varit bara att what just happened?!

Det är nog så bra att röra sig lite utanför sina egna kretsar och få lära sig vad den där yttre världen egentligen handlar om. Det är så mycket som är så rent ut sagt åt pipan, helt galet på tok. Och så många vanliga mänskor som bara befinner sig mitt i den där cirkusen. Tänker att nån jävel måste ju sätta ord på de här galenskaperna, och idag råkar det nu vara jag.