Monday, June 17, 2019

Årets pissigaste tid

Ni får ursäkta mig och mina evinnerliga idéer, men jag börjar allt mer tycka att sommaren är årets pissigaste tid. I varje fall om man ska röra sig bland mänskor. Ifall man vore ensam nånstans där man hade följt med en vinter som hade lagt sig och en vår som hade börjat spira, så hade så klart situationen sett helt annorlunda ut. Ifall man hade fått fortsätta vara ensam där och sett allting vakna, följt med fåglarnas vingslag och smekts av ljumma vindar, druckit sitt kaffe och bidragit med något arbete nu som då, så hade kanske sommaren haft sin charm, javisst. Men när man ska befinna sig så här mitt i semestrandet - bland turister och andra sommargäster, jag vet inte. Jag känner mig bara så evinnerligt trött och uttråkad. Att folk ska hålla på så här. Först ska de jobba hela vinterhalvåret och sen ska de alla ha semester på en gång, göra exakt samma saker, dra ut sina segelbåtar och flockas kring strandserveringar, äta lövbiff, blotta sitt vinterfläsk och säga att nog är det nu skönt, skönt, nog är det nu skönt det här. Nu vaknar gästhamnarnas facebookgrupp, nu kommer de där tröttsamma frågorna, att onko se vierassatamassa ookoo että aggregaatti huutaa yön läpi? Onko Hankoon satamaan vielä tilaa? Missä on kiva juhannusmeno?
Någon sommar skulle jag bara villa att det skulle slås lås och bom för alla de här tröttsamma nöjena. Att alla istället skulle samlas kring stränderna och fundera kring framtiden, kontakta marinbiologer och undersöka bottnenas måenden, på riktigt. För samtidigt som vi håller på med denna evinnerliga sommar-rhumba så barkar allting åt helvete. Sjöfåglarna är så gott som försvunna, det kommer inga fisk i näten. Det surrar betydligt mindre kring blommor och snår. I strandvattnet ser det redan ut så som det tidigare gjorde i slutet av augusti. Det är övergött, grötigt och luktar skit. Träden sprider massvis med frön som om deras sista tid var kommen. Alla ser det, alla vet - ändå är det få som talar om det. Vi tycks alltid bara vara så jävligt upptagna med att göra vad vi alltid har gjort.

No comments: