Hallå paus

Jag vet att inspiration är överskattat och ingenting man ska gå och vänta på för att saker mirakulöst ska bli gjorda. Idag slog det mig ändå varför jag likt en femåring sparkade bakut när det var dags för bändträning (igen!) och jag helt enkelt VÄGRADE komma med och igen en gång dra igenom samma låtar som vi spelade keikka med i fredags. Det är för att allt skapande/konstnärligt jag har gjort, inklusive skrivande och sjungande, på sistone har varit sådant som jag mer eller mindre har varit tvungen att göra. Sånt som har deadline, det vill säga. Jag gillar att skriva kolumner, jag gillar att hitta på låttexter, att sjunga, att growla, att rita, men på sistone har det varit som att datumen bara har närmat sig hela tiden medan ens skaparförmåga stått på noll. Jag har velat blåsa i visselpipan och bara ropat att HALLÅ, PAUS liksom. Paus, paus, paus. Jag vet inte vad jag gör.

Nu ska vi ju i och för sig ha sommarpaus med bändet så det var ju dumt av mig att inte gå dit och vråla en kanske sista gång innan vi sedan nästa gång ska spela i augusti. Det fanns bara inte nån del av mig som skulle ha kunnat prestera nånting i riktning av utveckling idag, just nu. Jag tycker att det är helt okej att säga att tyvärr får ni inte något ut av mig idag, måste stå över ett kast.
Snart ska vi dessutom flytta. Och vi har inga lådor, kläder ligger i smutshögar, saker är obeställda och ogjorda.
Nå väl, nu gjorde jag i alla fall just en utställningsplansch inför sommarens Nötö-utställning. Det är attan Inkeri som ställer ut i år, hurra!

Och ja, bara för att ytterligare exemplifiera att I HAVE DONE THANGS, slänger jag in Korpo filosofidagars affisch också. Det är bara att anställa mig om ni vill ha planscher alltså. Snabbt går det också.