Nu har jag då ordat vitt och brett på alla sociala forum om vem jag är och vart jag söker in. Ångrar mig egentligen ofta ganska fort att jag är sådär öppen och ocensurerad med vad jag företar mig – svenskfinland är ändå så futtajävla litet och totalsmockat med kulturstrebers redan som det är, så varför ens gå ut med sanningen om att man själv också har liknande ambitioner? Jag vet inte. Tycker bara inte att det finns något att dölja. Ingen har väl sagt att man ska hålla hemligt med vad man vill, men ändå är det som att folk kommer ut och ropar HURRAAA först när det visar sig att de har lyckats med något, så att de inte behöver bära skammen över att ha misslyckats. Jag resonerar som så, att om man är öppen med vad man gör, så behöver man aldrig skämmas för det, och om jag ger folk möjlighet att gotta sig litet åt mina motgångar, så – ja, det bjuder jag på.
Så att saken är nu den att jag har sökt in till en kurs som ska utveckla en i författarskap. Jag kommer antagligen inte in, för det lär vara hård konkurrens om de få platser som erbjuds, och jag är en dårvelfåntratt när det kommer till att visa vad jag kan och prestera när det gäller, så jag antar att jag får skriva på egen hand i höst. Men än så länge brinner det lilla hoppet! Och jag kommer i alla fall att fortsätta skriva oberoende om jag kommer in eller inte, det vet jag.
2 comments:
Jag antar att du som jag, när man för en gångs skull VILL nåt, lyckas. Med skrivandet. Grattis till beslutet!
Jo, har väl en helt ok repertoar av "lyckas när jag vill"-situationer, men inte när det kommer till ansökningar, stipendier o liknande. det är liksom för mycket "tavara" emellan, för många skeden mellan mej själv o dit jag vill. men vi ska se. vet att jag verkligen behöver ett sånt där sammanhang.
Post a Comment