Jag skulle ju egentligen skriva om vårt besök till Runsala hundsimstrand, men så insåg jag att jag i kameran hade råmaterialet till en fotoserie mer eller mindre ur Milis synvinkel, så: klart att hundfotoserien måste prioriteras. Liksom!!
Vad jag skulle skriva, var alltså att jag sen tog mig samman och tog bussen ut dit till Runsala för att äntligen besöka den där hundsimstranden. Det blev ju sen en lite småangstig upplevelse, med Mili som betedde sig allmänt psycho, skällde på andra hundar, vågade inte skita fast den hade skitbrott och sen gick omkring och stirrade och till sist: var rädd för mig. Yeah, right Mili. Mycket välövervägt. Jag simmade nån liten stressrunda i den fairygröna viken medan Mili obsessade över en frisbee och sen traskade vi därifrån några kilometer genom det sagolika Runsala. Kan inte annars heller påstå att hundsimstranden var någon höjdare, på norrsidan och med skugga och ingen plats att hänga på. Nå väl, jag är också en strandsnobb. Nån sandig pöl med lite träbänkar charmar int mig.Först några kilsa in i skogen släppte det för Mili och så tänkte jag att man kan väl ta bussen tillbaka in till stan då. Det tog vi, en fullsatt buss. Men den var smidig och så var vi i stan och så tog jag en massa andra bilder. Observera att i understående fotoserie finns de icke-godkända fotografierna ur Milis serie. Avancerat som fan!
Fina stadssvampar
Sommarklädslar
Hittade tamejtusan en sån där spargris som momi hade.
Lite som att man skulle vara tillbaka på 80-talet.
1 comment:
Prima inlägg som levandegör åbo. Blev sådär åboivrig - att utforska nya ställen - av txt & bilderna.
Post a Comment