Kan dom så kan vi också. Behöver jag påpeka att 40% av Indiens befolkning är vegetarianer? Knappast, men kan vi adaptera en hel religiöst färgad livsinställning med yoga och mindfulness från den kontinenten till vår livsstil, så kan vi väl för fan adaptera deras inställning till köttätande också?
För dom som har sett mig gräva i köttlådorna på nåt utskänkningsställe, så kan jag bara torrt konstatera att ni har sett alldeles rätt. Det händer att jag grabbar tag i en köttbit, ibland, liksom schimpanserna. Speciellt när jag är hungrig och undernärd och det inte finns några andra alternativ (eller när J har köpt hem nåt slags oxhjärta att experimentera med, eller när det är fest och det har uppenbarat sig en smarrig höna på bordet. Usch, men jag äter. Skäms, och äter).Jag är inte den som direkt hötter med näven när andra äter kött, jag vet ju inte vilken situation de är i, vilken deras bakgrund är och hur hungriga de är, etc. Vill hellre bara långsamt indoktrinera ett tankesätt som utesluter överförbrukningen av kött, för det är verkligen överförbrukning vi talar om.
Förresten, så finns det faktiskt dom som jag vill hötta extra med näven åt när de äter kött. Det är dom som var vegetarianer under studietiden, i gymnasiet eller liknande – för att det liksom "passade deras image" då. Nu då de är vuxna och anpassade, så orkar de liksom inte hålla fast vid "ungdomens ideal" nåt mera, de träffar ofta nån ignorant livskumpan och så faller de in i gamla tråkmönster och så blir fredagsbiffen en vana och onsdagsbroilern också och FYFAN vad less jag blir på dessa.
* Källa: Vegetarianism by country
4 comments:
Supertext, hälsar en som ibland bekvämlighets- och ibland artighetsäter kött, och försöker rannsaka sig själv. Illustrerande bild också.
Lite skrikigt kanske (inlägget) men ja, emellanåt får jag lust att ryta. Jag är ju heller inte supertrogen till min valda "diet" själv, som bekänt.
Jag håller helt med. Men för att göra det ännu lättare och mindre hardcore så behöver man inte ens kalla sig vegan eller vegetarian. Man kan helt enkelt äta mindre kött. Det är inte alls svårt. Jag rekommenderar att man läser böcker om djurhållning och går på studiebesök till slakterier och hönserier och andra djurfabriker och hälsar på bönder som har djur. Sen kan man läsa ännu mera om djurhållning och jordbruk och kanske se nån dokumentär också. Jag rekommenderar också varmt att man själv tar livet av de djur man äter. Kanske inte alla påverkas på samma sätt som jag, men efter ett tag så blir det svårt att hitta köttprodukter man vill köpa. Efter det är det inte längre ett principbeslut utan man slutar helt enkelt köpa kött för att man inte vill ha det som finns i butikshyllorna. Så har det gått för mig och även om jag fortfarande äter kött så har det minskat väldigt mycket under de senaste åren.
Jo, håller med där också - lättare att slippa benämningarna och bara skära ned på konsumtionen. Jag kan så bra förstå att man inte längre vill handla kött i butik efter att ha haft livet av de djur man äter. Bra att det går den vägen också. Alla som äter kött tycker jag nån gång borde vara tvungna att stå inför ett djur som dödas för ens egen skull. Det ger lite perspektiv.
Jag har nu bara varit med om en hotellgris som slaktades för att vi råkade komma (i Afrika). Det kändes för jävligt - speciellt då jag ju inte ens åt kött då men där var just en situation då man åt av artighet. Men det smakade hemskt, alldeles för grisigt. (Gott, skulle nån annan kalla det.)
Post a Comment