Situationen idag

Ja, det är ju som att man har gått med ett mörker inom sig under den senaste veckan. En slags klump i halsen, nån form av medvetenhet om att man borde göra nånting men att man inte riktigt vet vad – ja, jag pratar naturligtvis om den humanitära katastrofen i världen just nu och flyktingmassorna som rör på sig åt olika håll och mänskorna som befinner sig i lastbilsutrymmen, på gungande båtar mitt i natten, eller ja, varför inte i Pansio på nån madrass och undrar vad det blev av det här som kallas livet.
Jenny uttryckte en liknande frustration som jag känner över att läsa hur vissa finländare reagerar på flyktingmassorna – hur folk liksom TÄCKS vara "emot" att det sätts upp flyktingförläggningar för att dom muka gör barnens skolväg osäkrare eller nåt annat imbecillt långsökt. Hur jävla inskränkt/bortskämd får man vara?? Nej, jag begriper inte. Det är inte som att vi lever på 40-talet nåt mer och kan vara rädda för främlingar och okända typer eftersom vi inte vet så mycket om dem – det är tvåtusenfemton nu och vi har internet och vi har twitter och vi kan se dagliga rapporter om hur vanliga människor har det i Syrien eller var annanstans som helst för den delen – den som inte saknar en hjärnhalva förstår att DET ÄR KRIS NU, så the excuses are very few för att vara "invandringskritisk" liksom. Men ja, var självupptagna assholes om ni har lust med det, var Goebbels all over. Låtsas som att historien inte har lärt er nånting, gör det. Idioter.

Men ja, samtidigt känns det ju som att man borde fokusera på att vara snäll och förklarande i en sån här situation då ilska är det sista som nån behöver. Vad hjälper det nån att flyktingar kommer till ett Finland i vilket en betydande del är rasister som är rädda för att få tulpanrabatterna nedtrampade och resten är bittra och upptagna med att förfasa sig över den icke-toleranta finska befolkningen? Tänker nu på hur söndagen i Salo ska arta sig, till exempel. En demonstration ordnas emot det planerade flyktingmottagningscentret i Halikko medan en annan samtidigt ordnas som en motreaktion på den ursprungliga demonstrationen. Verkligen fint att folk ser till att det MÅSTE protesteras mot ett sånt imbecillt elakt initiativ, men ändå. De arbetslösa och studerandena protesterar. Medelklassen jobbar, ser på kvällsnyheterna och säger voj voj. Andra kämpar för livet.