Substanser man behöver (åldrandet)

Emedan jag sitter här och försöker skriva nånting vettigt, nåt som inte går ut på romantiserande av det som var och tillbakablickande, suckande och stönande över att vara en dåligt konditionerad, åldrande varelse och allt som tillhör det, så kommer jag faktiskt att tänka på hur mycket som nuförtiden går ut på att man behöver det ena och det andra för att åstadkomma det ena och det andra.

Låt oss säga att man vill bli pigg och ska tänka lite skarpt, då behöver man kaffe. Ska man vara än mer fokuserad och få en känsla av flyt, då är det snus som gäller. Vill man uppnå en känsla av odödlighet och vafan-jag-bryr-mig-inte-alls, nu-är-det-fest-och-jag-dricker-öl, ja då ska man röka tobak. Vill man känna sig lite ordkonstnärlig och lustig, så behöver man öl. Vill man få några timmar att rulta undan i ett godtyckligt flyt i vilket man har glädjen att inte behöva åstadkomma nånting alls, ja då behöver man nåt som jag inte ska skriva om här. Vill man ta tag i sitt liv och börja göra lite gymnastiska övningar varje dag, ja då behöver man en pepp-grupp på internet som ser till att man håller sig till schemat. Okej, det där sista var kanske lite långsökt men ni fattar poängen.
Förut var det som att man bara behövde luft, kärlek och fint väder, en bok med tomma sidor och en passlig bänk nånstans och så kunde man sätta sig ner och bara vara, rita, skriva och drömma och vafan man nu sysslade med på den tiden när man ännu trodde att man var skit-speciell och att man skulle bli något stort eller helst nåt vanligt.

Jag gick idag med min skrivbok (som pretentiöst heter "Skuggornas bok", hej wicca) ner till Koroinens smygiga vattenfall och skrev följande:
"Här sitter jag i strålande solsken, en alldeles perfekt eftermiddag, med inte ett måste i världen – och är skitarg. Så arg så kläderna inte sitter som de ska, så svullen och förlamad i hjärncentra, arg på hunden är jag eftersom den blir rädd för mig när jag är arg, arg på min hand är jag, för att handskriften har gått ur min kropp. Och annars bara arg är jag, för att jag har låtit det gå så långt med min lättja och leda, att det plötsligt – nu när det skulle gälla – inte alls går att få tag i ett enda, vettigt resonemang som skulle ta mig nånstans. Och för att det överhuvudtaget inte är viktigt."

Okej, slut dravlat för idag.