En jäkla massa skogsbilder

Midsommaren försvann lika snabbt som den kom, men om det är något jag har lärt mig efter en hel del misslyckade högtider, så är det att passa på att INTE fucka up grejer utan istället typ njuta av dom. Så att sånt i år. Den sedvanliga midsommarfamiljen M uppenbarade sig i sin sextiotalsbåt och sen åt vi, drack och var himla trevliga och talföra, med betoning på himla trevliga. Det var verkligen som en midsommar under vilken man lyssnade på och lärde känna varandra – ganska ovanligt egentligen att man gör sånt med människor man har känt i hela sitt liv, men nya mänskor tillför sånt. I det här fallet är det J som är "ny". Han fick hälsa på i sextitalsbåten och lyssna på diktuppläsning, och jag talade med farsan och P om livet i största allmänhet – sånt där som att bilar och stora hus inte gör folk lyckliga nåt mer (det här får man upprepa åt farsan i all evighet, tror jag). Jag var inte överdrivet full och varken grät eller sa nåt pinsamt, så även det får man se som ett steg i rätt riktning.

Så har jag tagit en MASSA foton, och tänkte att jag nu också skulle ge mig in i bildbehandlingens universum, eftersom foton nu bara blir finare om man lite orkar peta på dom. Inspirationen fick jag av Linnea, som har fått sina skogsbilder att se så himla snofsiga ut, med sån därn retro touch (hur gör hon??). Så jag har också varit ute och tatt ett gäng skogsbilder, men orkade bara manipulera en, det är ju så HIMLA TRÖKIGT (ungefär lika roligt som att mejka sig).

Sen var jag tillbaka i min gamla rutin att bara på måfå hafsa lite med nivåer hit och dit, utan lager, utan backupplan (ofta trycker jag bara på "auto levels". Funkar). Fast hur jag tänker mig att jag är ute efter en lite solblekt, turkosaktig grön så tycks mina nivåer alltid sen ändå i sista hand luta åt det där gulmossiga sjuttiotalshållet. What can I do? Men bilderna var ju så HIMLA SNÖGGA från början så det var ju inte riktigt så stor skillnad med bildbehandlingen sen, kan vi säga.