Att hänga upp sig på en citronkaka

Alltså jag är så ofokuserad så jag knappt kan skriva nånting. Ändå VILL jag hela tiden skriva här, eftersom den här bloggen på nåt sätt har blivit en crazy-kanal mellan mej och världen, en fast punkt, nånting. Kom på att mitt största problem är just FOKUS! Jag har så mycket jag skulle kunna göra – alla möjligheter i världen, men allt spretar hit o dit och jag får ingenting gjort om det inte står i kalendern: jobb kl. 11–16 eller liknande. Igår gick typ all min energi åt till att göra en citronkaka eftersom det var det enda jag hade gett mig fan på att åstadkomma igår. Jag hängde upp mig på denna citronkaka, den blev som ett bevis på att jag fortfarande kan åstadkomma nånting, att hela min vardag inte består av ett lulligt flummande mellan tak och golv.
Nu är den här söndagen på god väg ner längs med vessabyttans slingrigheter. Inkommande vecka måste jag göra nån form av läsordning åt mig själv här, annars blir ju ingenting till nånting överhuvudtaget.

Oglaserat bevismaterial. Kakan blev väldigt "kakig". En citronkaka är en citronkaka
är en citronkaka. Jag är inte ens speciellt förtjust i citronkakor.

Även hunden illustrerar det rådande sinnestillståndet genom söndersmulad leksak på hundmadrass.

Höll nästan på att glömma beviset på att Batman was here the other day.