En lång jävla text om Sibelius

Dom tycks tro att jag är nån slags super(wo)man och inte den nervsvaga, insektliknande varelse jag är, så därför har dom gett mig inte en utan TVÅ Sibelius-guidningar i morgon på jobbet. Fan fan fan. Kan ju inte annat än sitta inne och läsa om Sibelius idag.
Stackars, stackars bloggläsare för i det här inlägget kommer jag helt egoistiskt att bara bry mig om mig själv och inte att skriva om något annat än Sibelius. So here we go. (Ursäkta den torra skrivstilen men jag orkar eventuellt inte anstränga mig för att skriva intressant och levande, här ska bara fakta radas upp.)

Sibelius, som egentligen hette Johan Christian Julius Sibelius, föddes den 8 december 1865 i Tavastehus. Sibelius kom att kallas för "Janne" efter sin farbror som var sjökapten. Jannes familj hörde inte till de förmögnaste, och inte blev det bättre efter att pappan dog i tyfus år 1868 och lämnade efter sig enorma skulder. Familjen tvingades flytta till mormodern Katarina Borg för att klara av det ekonomiska.
Som barn var Janne känt som ett fantasifullt barn som levde i sin egen värld. Han kröp ibland under taffelpianot medan hans mamma spelade och i sitt huvud förknippade han trasmattans färger med melodierna. Janne intresserade sig också för bland annat böcker och frimärken, samlade växter och strövade omkring i naturen.
Janne besökte ofta konserter tillsammans med familjen och började ta ut ackord redan som 4-åring. Somrarna tillbringade han hos farmodern i Lovisa, och på sjön där kunde man ibland se alla syskonen Sibelius: Christian, Linda och Janne spela i roddbåten. "Lovisa var sommarens och glädjens plats, Tavastehus var skolstaden" (eller nåt liknande sa Sibelius senare). Janne besökte också ofta sin farbror Pehr i Åbo, av vem han också fick sin första violin.
Janne gick till en början i en svenskspråkig skola, i vilken han väckte uppmärksamhet genom sin rastlöshet. Senare blev han förflyttad till en finskspråkig skola, eftersom man var tvungen att kunna finska för att fortsätta till Tavastehus normallyceum. Janne klarade studenten med nöd och näppe och i marginalerna fanns klotter med noter. Han började allt mer och mer komponera och fick endast bra vitsord i de skolämnen han var intresserad av (surprise surprise).

Kring 1880 började Janne spela violin på allvar och hade till en början drömmar om att bli en riktigt bra violinist. En av hans första kompositioner heter Vattendroppar. I hans tidiga verk hör man mest influenser från wienklassicismen.

Janne flyttade till Helsingfors och började studera juridik, men han spenderade ingen tid alls på universitetet utan höll sig istället vid musikinstitutet, där rektorn Martin Wegelius var den första att uppmärksamma att Sibelius verkade vara något av ett musikaliskt geni. Flytten från lilla Tavastehus till stora Helsingfors var omvälvande och samtidigt började Sibelius också vakna lite sådär politiskt och chockerade sina mostrar med sina religionsfientliga kommentarer.
Så småningom började Janne använda sin farbror sjökaptenens visitkort, på vilket namnet enligt den tidens ideal hade förfranskats till Jean. "Jean är nu mitt musiknamn" skrev Jean i ett brev till farbrodern Pehr år 1886. Trots framgång i violinspelet blev det så småningom klart att det var komposition som Sibelius på riktigt brann för. Helsingfors musikförenings kapellmästare och kompositör Robert Kajanus meddelade bland annat att han själv skulle ge upp sina försök att komponera, efter att ha hört Sibelius verk.

I slutet av 1880-talet träffade också Sibelius sin blivande maka, Aino Järnefält. Deras blickar hade mötts medan Sibelius spelade under en konsert och de lär ha blivit blixtförälskade. Förälskelsen var dock inte problemlös, för Aino attan kom ju från en riktigt fin familj medan Sibelius enbart var en enkel pojke. Dessutom fick Sibelius tätt därefter ett stipendium på 2000 mark (!) för vilka han åkte till Berlin för att vidareutbilda sig. Efter Berlinvistelsen förlovade sig Aino och Jean i hemlighet.

Året därefter studerade Sibelius i Wien, där han också festade en massa, slösade resekassan och levde loppan, blev sjuk och allt världens. Samtidigt började de finska kritikerna lite orda om att de inte riktigt förstod vad Sibelius ville säga i sina kompositioner, det var alltför svårförståeligt och modernt. Senare har Sibelius själv sagt att folk först alltid står som frågetecken när de hör en ny komposition, för att senare hylla och överskatta verket. Sibelius släkt hamnade med stor möda att samla ihop pengar för att betala hem pojken.

Aino och Jean gifte sig i juni 1892. Sibelius hade haft en viss framgång med verket Kullervo, vilket anses ha varit en orsak till att Ainos föräldrar äntligen gav med sig och tyckte att Sibelius kanske var en helt okej karl att gifta sig med ändå. Paret flyttade till en lägenhet i Helsingfors och vänskapen mellan Sibelius och Kajanus samt Gallén-Kallela och Oskar Merikanto förstärktes ytterligare. Trion hängde ofta i fyllan på hotell Kämp och en tavla som Gallén målade av dem gav dem ytterligare sämre rykte som suputer. Då Sibelius inte var i fyllan undervisade han i teori och violinspel vid Wegelius musikinstitut och Kajanus orkesterskola. Så småningom fick Aino och Jean flera barn och Sibelius började allt mer spendera tid hemma.

I januari 1899 flyttade familjen Sibelius till Ainola i Tusby socken. Enligt tidens ideal var det vanligt för konstnärer att fly stadshetsen och insupa lugnet på landet, och även för Sibelius blev flytten lyckad. Vid samma tid överraskade den ryske tsaren Nikolaj II med Februarimanifestet som uppmanade Finland att påskynda förryskningsprocessen. Sibelius som just hade blivit klar med sin första symfoni och även bjöd på andra storslagna kompositioner började betraktas som en av det nationella motståndets ledargestalter och blev mer och mer nationalhjälte.
Pressens dagar ordnades på Svenska Teatern som en motståndsaktion mot förryskningen och förbudet mot finsk press, och Sibelius hade här hand om tonsättningen. En version av Finlandia hördes här för första gången.

Äh seriöst, nu orkar jag inte skriva mera. Kanske fortsätter i ett annat inlägg. Detta är ju helt lönlöst.