Nu har jag förpestat nätutrymmet med en överdrivet lång utredning om Sibelius liv, och vad ska jag göra nu? Jo, älta lite till. Angsta över att jag i morgon inför en grupp ska stå och berätta allt det där, okej inte berätta allt, men berätta. Det är för jävligt nog. Jag kan inte säga att jag trivs med att tala inför folk eller guida. Jag uppskattar verkligen bra guider, människor som uttrycker sig ledigt och bra, som är intresserade av något och kan förmedla det – men det betyder inte att jag själv vet exakt hur man ska göra det. Därför vill jag inte göra det heller, för jag vet att det inte är bra. Och bra är ju det enda som duger. Satan.
Äsch, den här fredagskvällen är totalförstörd bara för att jag ska jobba i morgon. J sitter och ser på teve alldeles för sig själv, jag sitter och skriver så det låter som om tangentbordet har fått ett eget, ihållande knapper-ljud. För att jag är nervös. Och arg. Vill bara ha det undan. I teven Garfunkel & Oats, briljanta kvinnor som förverkligar sig själva, satan. Hur länge tog det innan dom fick tummarna ur röven?
Ibland när jag lyssnar på folk som pratar och försöker se dom i ögonen (vilket är svårt nog), så känns det som om mitt eget ansikte håller på att förvrida sig och så får man försöka kämpa för att förhoppningsvis se någorlunda normal ut.
Och allt annat jag måste göra.
5 comments:
Do what you gotta do då! Rampfebern betyder att det här är viktigt för dig. Och det kommer att gå jättebra och du kommer att vara bra.
Men OM du inte skulle vara " bra", so what? Inte väntar man sig stand up kvaliteter av en museiguidning. Men du kommer att vara bra.
Älskar din rubrik. Den varvad med Eckhart Tolle som jag brukar lyssna på om nätterna ger faktiskt lite stand up vibbar.
grejen är den att jag faktiskt gärna skulle nå upp till standup-standard. haha! ifall jag hade minsta fallenhet för det alltså. jag har också varit otroligt "inte bra" under tidigare guidningar, men då har jag bara skyfflat de misslyckandena under mattan, fort. Den här gången tänkte jag se om det går bättre ifall man verkligen satsar. Vilket jag hoppas. På köpet blev jag i varje fall genuint intresserad av Sibelius, o det är ju alltid något!
Det var nog tur att du hade hela TVÅ guidningar på en dag då! Om det var gränsen för vad som ryms under mattan. Att en jo, hver gang, men inte TVÅ.
Det lät lite som att det var pga antalet två du måste plugga i den första bloggtexten om det här. Det roade mig.
Egentligen pluggade jag mest för att museipedagogen också var och lyssnade och "recenserade" guidningen. Men hoho, den gick sen bra - den andra på svenska alltså. har aldrig haft sånt flyt förr, haha. Finns naturligtvis mycket ännu man kunde tillägga, men det hjälpte att stjälpa 130 hyllmeter text på bloggen innan.
Post a Comment