Idag är jag så trött så att jag bara ramlar omkring, ögonlocken faller, viskandet i datasalen låter som sövande skogsmummel, stolen bakom min rygg och min rumpa känns inte. Det funkar inte för mig att gå och sova i tid, har aldrig funkat. Natten är min och sånt blaj. Går ju inte så bra ihop med att jag nuförtiden har hund som är oförskämt morgonpigg och ska ut och lufta på sig alltid nietiden. Idag när jag hade hällt i mig min kaffebalja, ringde dessutom J och skulle ha mig på klädspaning till Frälsningsarméns lopptorg. Klädspaning på Frälsningsarméns lopptorg går ungefär ut på att jag står och surar i ett hörn och kommer med bryska kommentarer, medan J dukar fram plagg som på olika sätt skulle kläda min person eller personlighet, men som framför kunde allt ge illusionen av att jag har bra smak. Sen står jag en stund i provkoppin och drar av och drar på, divlar och svär, J kommenterar och hurrar när jag får på mig något som har kvalitet och ser ut som kvalitet. Trots att jag oftast är ofantligt sur när vi är på Frälsningsarméns lopptorg - det har ju oftast att göra med att det är på morgonen och att jag typ aldrig har sovit ordentligt om morgonen - så är där en jävel som skrattar inombords åt det faktum att könsroller är ett jäkla bullshit-påhitt; jag avskyr kläduppköp och klädprovning, ser shopping som ett nödvändigt ont, går med på att cykla till lopptorget för att jag ju i längden vet att det är bra investeringar som görs där, allt medan J likt den inombords tant han är, springer omkring och testar och klämmer, drar och jämför, hittar olika saker som han vill att jag ska prova, pekar uppskattande på märket; "Det är kvalitet det där. Int någo HM-skräp". Vår lilla klädprovningsritual är som ett tyst fuck you till fördomen att det är heterokvinnorna som är shoppingtokiga och intresserade av kläder och mode, allt medan karlarna surar och motvilligt låter sig lockas med på uppköp.
Nu är jag så trött så jag inte kan avsluta det här på ett vettigt sätt.
SLUT.
3 comments:
Härligt! jag fick dessutom äntligen köpt ett par nya KVALITETSbyxor igår, som jag ska ha tills jag går i pension ifall jag inte faller o får hål på knät. men jag tänkte just på det medan jag stod där i nåt slags aggressivt tillstånd i provrummet och slet av mig jeansen, hur mycket jag HATAR att prova kläder och shoppa.
och annars, på tal ännu om statusprylar: medan jag gick där på varuhuset och INGET passade eller lockade tänkte jag, att jag sku vara beredd att betala dyyra pengar för nåt i byxväg som ser ut som det var hittat i roskisen och samtidigt ser jättesnyggt ut på mig => att det är jag som är snygg och klär i allt o vad som helst.
Tänkte att nånting med en synlig logo t.ex ARMANI JEANS är uteslutet a priori för jag skulle skämmas om alla förstod att jag sätter så mycket pengar på att ha snygg rumpa. För det skulle ju då stå klart för alla att det inte är helt självklart att min rumpa ser bra ut oberoende av vad jag har på mig. Så är det förstås - men det behöver man ju inte skriva folk på näsan med uppenbart dyra kläder :P. sa walopää.
Jo, bra beskrivet det där. Har funderat på det nån gång också, att varför vill man gå omkring och se DYR ut, dvs gå och blinga med olika dyra märken synligt? Det bästa är ju när nån typ är så jäkla vacker i någo riktigt gamla, slitna kläder. Ok, det där är kanske en estetikfråga; vad man själv faller för och tycker om.
"För det skulle ju då stå klart för alla att det inte är helt självklart att min rumpa ser bra ut oberoende av vad jag har på mig. Så är det förstås - men det behöver man ju inte skriva folk på näsan med uppenbart dyra kläder" ja, hahahahaha - EXAKT.
Ja men har du märkt ett fenomen också, bland unga mänskor? Nu ska jag eventuellt vara lite politiskt inkorrekt. Ursäkta nu alla feta som känner sig träffade; jag har ingenting emot fetma och tycker alla får se ut hur som helst, själv håller jag också på att fetta till mig och vet ni det berör mig inte det minsta, men jag tycker ofta att folk som är lite feta (det är VISSA slags överviktiga mänskor, inte ALLA. OBS OBS OBS) satsar väldans mycket pengar på att t.ex. laga fina naglar åt sig, köpa dyra kläder eller gå till frissan och experimentera med diverse frisyrer. Jag tänker alltid att vafan spelar det för roll om naglarna är fina eller håret är klippt om du är fet som ett bostadshus? Liksom? Det enda de skulle behöva är en omändring i näringsintaget och en redig promenad mellan 8 och 9 varje dag, OM det är utseendet som är så jäkla viktigt att man kan sätta ner 20-tals euro i veckan på det, liksom. Hahahha. Förlåt.
Post a Comment