Lika grannt och fint höstigt som det är utanför, lika befängt elakt, trögt och smetigt är det i mitt huvud (för att nu omväxlingsvis igen fokusera inåt på mig själv, hehe). Min enda tillflyktsort för tillfället är internet; där förstår jag vad som händer, där har jag tid att formulera mig och där kan jag uttrycka mig så att alla förstår. På alla andra plan sker det ingenting, det är kaos.
Ibland tar jag på mig obekväma byxor bara för att se hur länge jag ids sitta i dom.
Sen när jag efter inte en lång stund alls glider tillbaka ner i mina pyjamasbyxor tänker jag att inget nånsin kommer att bli till nånting, någonsin, alls.
No comments:
Post a Comment