SKRIV GÄRNA 50 SIDOR OM DET ÄNNU FÖR JAG FÖRSTOD INTE

Usch, den här veckan har varit så erbarmligt mörk och tråkig, så man tänker att man nästan inte borde skriva här och bara göra saken värre. Men sen å andra sidan, varje inlägg här är som en stämpel av sin tid, så att tisdagen den 22.10.2013, det var en rätt så skit dag det, det kan man väl också komma ihåg i och för sig.
Började med att jag hade tänkt gå till skolan och läsa där ostört halva dan, printa ut papper, låna böcker, äta lunch nånstans i nåt hörn där jag känner ingen (favoritsyssla bland många). Datorerna krånglade, det tog över en timme att logga in. Sen när jag väl hade loggat in så hängde sig Firefox (javisst, Firefox och vill ni veta vilket system de där datorerna hade? Vista! Skrattretande). Och printern funkade inte, stannade vid 99%:s dialogruta. Sen upptäckte jag att jag hade glömt plånboken hemma, så ingen lunch, inget lånat. Sen var jag på gott humör kan man tänka sig. Gömde en bunt böcker bakom en bokhylla och gick hem i regnet. (Minns inte om det egentligen regnade, men det spelar ingen roll. Det regnade inom mig, ÅH vilken metafor).
Sen de här tradiga religionsvetenskapsböckerna som försöker göra det tråkiga skönlitterärt och skojigt, 15 000 olika typexempel på hur symboler kan förstås, när allt man behöver veta kommer i en mening. Så att, där sitter man och skummar igenom 120 sidor dravel emedan ens anteckningar går på 5 sidor. FEM SIDOR text är allt som skulle behövas. Såhär:

Religionsvetenskapen gick från ett teologiskt perspektiv via ett humanistiskt perspektiv tills själva teologin och religionen blev de egentliga föremålen för vetenskaplig granskning.
Först var studierna textorienterade (religionshistoriska texter), sen blev byggnader, föremål, samtidsreligion, nyandlighet m.m föremål för forskning (kulturstudier).
Detta skrevs det säkert än 10-20 sidor om. Det här är förresten exakt precis så som det gick till i folkloristiken också och kanske alla andra humanistiska ämnen. Först studerade man gamla texter, sen annat. Inget nytt med den saken.

Religion kan uppfattas som
1. en uppenbarelse från Gud
2. en allmänmänsklig erfarenhet
3. ett primitivt misstag
4. en mänsklig konstruktion av social och psykologisk art
MAN MÅSTE KLARGÖRA VILKET TEORETISKT SAMMANHANG MAN TALAR UTIFRÅN (NO SHIT SHERLOCK! SKRIV GÄRNA 50 SIDOR OM DET ÄNNU FÖR JAG FÖRSTOD INTE.)

Religionsvetenskap kan förstås utgående ifrån en essentialistisk, reduktionistisk eller hermeneutisk förståelsehorisont.
Essentialistisk: man uppfattar att religionen man studerar har en helig verklighetsdimension, religionen framstår som något eget som existerar sui generis (här har man kört med fina ord som jag inte förstår vad dom betyder).
Reduktionistisk: det religiösa ges icke-religiösa förklaringar
Hermeneutisk: man TOLKAR. Of course. Hermeneutiskt, ALLTID tolkande. Hej humanism.

Det här var ju festligt! Nu orkar jag inte mera med det här, vet inte varför jag började skriva upp mina religionsvetenskapsläxor här inte, antagligen för att jag vill repetera och inte bryr mig om att underhålla eventuella bloggläsare det minsta.

Jo en sak till bara:

Det rådande paradigmet för religionsvetenskap just nu är religionsfenomenologiskt, dvs man JÄMFÖR religioner, vill visa på de religiösa fenomenens betydelser genom jämförelser.
Nu vet ni det och nu vet ni också ungefär vad 120 sidor vill ha sagt i en tråkbok som inte kan hålla sig kortfattad.