DET ÄR NU, DET ÄR NU, DET ÄR NU

Hej på dig, mitt dagliga liv som jag vet exakt hur bör levas, men vars premisser är lika svåra att hålla som att hålla sig i från den där extra bingorundan om kvällarna, den extra smörgåsen eller chokoraden om dagarna eller sovkvarten om morgnarna. Nåja, man ska väl inte ta allt så jäkla allvarligt. Nu är jag bara i en sån där situation att graduarbetet har påbörjats och det med buller och brak; steg opp halvnie och pressade ur mig ett par vaga ord om diskursanalys, skickade in planen för opponering och nu är det bara arbetstid mellan 9.30-14.00 fram till jul som gäller för mig. Håller jag inte vad jag har lovat mig själv, så vet jag nämligen att jag lika gärna kan lägga mig i rännstenen och invänta behandling. Men just nu sitter jag bara på min arbetsstol med ett "JAG HAR BÖRJAT, DET ÄR NU, DET ÄR NU, DET ÄR NU"-utrop inom mig. Saken med mig är nämligen alltid att jag lever mig in i situationers känslosvammel mer än jag verkligen tar itu med det som situationen bör innehålla.

Nå, om jag nu lite vidare ännu ska fundera på min gradu (förbered er på att den här bloggen eventuellt kommer att bli jäkligt ensidig från o med nu), så kom jag över det här citatet, från Hjärnsläpp - Bang om biologism, (s. 39 om nån vill veta, jag behöver komma in i rutinerna här ;):

Det är lätt att konstatera att det finns skillnader mellan kvinnor och män idag, att de gör olika saker, tjänar olika mycket pengar och så vidare. Att jag är feminist beror ju på att jag anser att det finns skillnader mellan könen som är grundade i förtryck. Jag måste berätta om skillnaderna för att kunna bekämpa förtrycket, men risken finns alltid att jag istället förstärker skillnaderna. Jag kanske ger dem mer betydelse än de egentligen har och fixerar män och kvinnor i manligt och kvinnligt.

Tycker det var väl formulerat det där och tycker att jag själv hela tiden konfronteras med samma tankar, dvs tankar om att man kanske gör fel i att belysa skillnader i hur recensenter skriver om kvinnliga och manliga artister, jag menar ibland tror jag nästan att det skulle vara bättre att inte peka på skillnader och göra ett jäkla hallå av eventuella orättvisa och olika beskrivningar av genus, då är det ju jag som på ett sätt letar efter språkliga nyanser, dvs gör sånt som man eventuellt inte ens borde göra om man ska vara neutral? Men jå, samtidigt som man letar efter skillnader i hur genus beskrivs, så skapar man ju en medvetenhet om att de finns, nån måste väl göra det också.
Äsch, vilka självklara funderingar egentligen och en onödig upprepning av citatet. Man behöver int orka läsa det här svamlet. Men ändå. Vill på nåt bättre formulerat sätt få in den där problematiken nånstans.