Sent på natten-blaj

Idag tänkte jag nåt sånt där att tänk hur trevligt det hade varit att lägga sig ner och läsa en bok och återuppta läsförmågan. Men så tänkte jag sen direkt på hur jag nästan genast skulle känna lockelsen att stiga upp och blogga om upplevelsen. Det är såhär som det inte får bli! Man måste ju tamejfan leva mer än man har behov av att blogga om att man lever. Ibland tror jag bara att jag är en enda formulering som jag formluerar själv. Man får närapå en utanför-kroppen-upplevelse. Ok, snäppet värre vore ju att twittra.