Igår: Borgå. Jag har inte varit ute i Borgå på säkert tio år. Naturligtvis hade nattklubbar antingen stängt eller ändrat namn, men annars var det mesta lite sådär som det brukar vara. Jag känner mig alltid alldaglig i Borgå. Alla talar samma dialekt som jag, alla känns lite som ens inavlade bror eller syster.
Vi var först på pretto-Paahtimo, trängdes bland kulturnäsor & folk som ler ansträngt och drack lokalöl with a hint of perfume. Sen gick vi till junt-Barracuda där vi genast kände oss lite mer hemma: bland fyllon, glam och karaokemaskiner. Jag briljerade med Son of a Preacherman och skrek I will survive. I grannbordet hittade vi nya vänner. Vi satt på Barracuda ett par goda timmar & drack kossuvichy och diskuterade olika sorters fel man kan ha i huvudet. Vid bardisken hittade jag pappas enstöriga kusin. Sen gick vi vidare 20 meter till nya nattklubben Colors (gamla Gigglin Marlin) och min önskan gick i uppfyllelse; jag fick dansa till Gangnam Style på nattklubb. Det var precis lika awesome som jag hade föreställt mig det. Till sist kröntes hela upplevelsen av en UTSÖKT pitakebab från Pikapippuri. Brödet var rostat och gott, innehållet smakligt och balanserat. Det är inte ofta man får känna sig stolt över att komma från Borgå inte, men den här gången kan jag riktigt åka hem till Åbo med näsan i vädret.
Idag är jag så trött att det är svårt att formulera sig. Vi har varit hos kusiner och ätit oetiska saker & pratat om ipads. Jag fick ett par fluffiga tofflor som man blir bokstavligt rund under fötterna av att gå med. Kort sagt; jag är i alla fall superglad över att Borgå var så välkomnande och inte nån besvikelse.
No comments:
Post a Comment