Folk som allt bara funkar för

Nu ska jag skriva nåt sånt här som... jag kom att tänka på när jag såg en statusuppdatering, nån hade klätt "sin första julgran". Att hur lyckas dom? Hur får dom allt att funka? Sen såg jag en annans Spotifyprofil som var full med listor som hade namn som "Chillout" eller "Party" och sånt här. Hur funkar det? Att man lyckas synkronisera sig själv med en sån där lista som nån annan har hittat på. Att chilloutmusik har den rätta inverkan på en, osv. Hur gör dom?
Idag skulle jag laga en japansk måltid, som jag hade sett ganska mycket fram emot att laga, eftersom receptet verkade vara barnsligt enkelt. Nåja, man ska inte ta sig vatten över huvudet. Man skulle ha kombu-alger till nån slags dashi-bas (?) som tillbehör. Det fanns inga kombu-alger i min lokala kinesiska butik, bara kinesiska alger, tänkte; det blir väl bra det med. Sen skulle man ha shiitakesvamp. Jag köpte 200 gram torkade skeetakesvampar.
Sen först när jag kom hem läste jag att man helst skulle ha svamparna och blötas upp över natten. Det blev snabblötning. Satt alldeles för mycket alger i min dashi-bas. De vecklade ut sig från bruna, torkade teliknande spröt, blev till gröna, slemmiga, fina saker. Skräckblandad förtjusning när jag såg ner i grytan. Sen smakade hela soppan ingenting så jag försökte i paniken tillsätta salt, vinäger, lök, nåt sånt. När min matgäst kom på besök höll han på att spy i farstun när de där algerna luktade så eländigt, skrek och beklagade sig ända tills jag började steka min teriyaki, så att nu matoset lite blandade upp sig.
Sen växte svamparna sig till tredubbel storlek, massor av svamp blev det, sega som skor var dom, som om dom sugit i sig av regnväder; fontän av surt och ingenting i munnen när man bet i en stackars shitaake (de som brukar vara så goda). Gav innanmätet till Mili SOM INTE VILLE HA DET, och den hunden äter annars allt.
Hädanefter tänker jag hålla mig till kinesisk eller koreansk matlagning.


Sen är jag också lite besviken ju. Eller jag ska ju ännu inte kasta handduken i sjön, men. Det verkar ju inte bli nån undergång. Fastän jorden står i linje med vintergatans mitt och det händer bara vart 26 000:de år och alltihopa. Fastän dom sa att mänsklighetens skapare kanske skulle komma tillbaka till jorden. Inte kom det nån. Här har jag suttit som ett fån och följt med världsnyheterna. Klockan i Mexico är nu lite över två på dan, så det hinner ju ännu hända fast va, men.. Det är så typiskt mänskligheten på nåt sätt; att ingenting nånsin händer. Att komma på datum och sen angsta över dom ett år i förväg, sen glömma bort dagen då den börjar närma sig och sen... så händer det ju ändå inte ett piss. Där sitter man sen dum i sina pyjamasbyxor och har en morgondag att ta itu med. Varför har jag inga psychovänner som sitter i nåt avlägset skjul och väntar på att ufona ska komma och rädda mänskligheten för att dom förlängesen har räknat ut att jorden kommer att klyvas itu som ett äpple senare idag?