Ingenting är snyggt!

Om någon undrar, så är jag redan urtrött på vintern. Jag är trött på att vara så jävla fult klädd, att gå med kläder som aldrig sitter som de ska, med stoppabyxor och gamla kalsånger som hänger i grenen, mammas gamla stopparock, eller J:s mammas avlagda rock, eller rocken jag hittade vid grannarnas roskisar för två år sedan, eller de illa sittande frälsningsarméns lopptorgsrockar, eller rocken som är för kort och som gör att man får en iskall fläck av naken hud bakpå ryggen om man böjer sig. Eller mormors gamla vinterskor eller mammas gamla urfula läderstövlar, eller skorna som nu faller sönder och som jag hittade i grannarnas källarförråd, eller de urfula och praktiska Colorado-skorna som jag också köpte från Frälsningsarméns lopptorg, eller att gå omkring i de otaliga strumpbyxorna, de förbannade strumpbyxorna som antingen sticker eller spänner över magen och glider neråt medan man går omkring som en stoppad korv i sina alldeles för spända byxor som knappt går på för att de där satans strumpbyxorna tar så mycket plats under. Eller att gå med mössor som aldrig passar på en, med toppluvan för barn som J hittade på Hesburger, eller någon av de fula lopptorgsmössorna, eller den rutiga halsduken jag hittade upphängd på en kvist, eller ylle-underkjolen som nån hade glömt på Sibeliusmuseet och som jag brukar dra på mig som en kokong över mellangärdet för att det är så kallt att man bara har känslan att man vill krypa in i en kokong; ingenting är snyggt! Jag har en garderob som sträcker sig från slutet av april fram till november, men inte längre. Sen ser jag ut som en trebarnsmor som handlar på Citymarket och ser på x-factor. Så får det nu vara, för jag vägrar samtidigt att sätta pengar på något så eländigt som vintern.