Usch

Jag är så upprörd att jag bara skakar och hjärtat slår som om det hade fått nån jäkla kemikaliedos. Jag har blivit så störd på en människa! Jag är så störd på hen, så varje gång jag ser hen uttrycka sig om nånting, eller skriva till mig på sitt otroligt idiotiska, översittande sätt - så håller jag på att få nåt smärre nervsammanbrott. Det handlar om den typen av människa som inte kan tåla att någon tänker annorlunda, som inte kan se en annan åsikt i relation till sin egen, utan som direkt måste vända alla taggar utåt och sen i all framtid behandla den mänska som en gång opponerat sig mot hen som en potentiell fiende. Människan har också uttryckt sig ytterst dumt och oeftertänkt i en webbgrupp, fått svar på tal för det, varefter hen nu så klart måste ta varje tillfälle i akt att berätta hur idiotisk den där gruppen är. Alltså hela tiden: gruppen är skit, gruppen är skit. Det är de allra simplaste psykologiska försvarsmekanismerna, de allra löjligaste härskarteknikerna och ja. Mänskan ska trycka sina skitiga tummar in i precis allt som rör sig, utan att samtidigt ha kunskap om hur nånting egentligen fungerar. Samt att hen inte lyssnar, inte alls. Hen pratar om samma saker. Upp och ner. Man vet redan vad hen ska säga genom att se på ansiktsuttrycket efter att hen öppnat mun, och sen kommer en fem minuters utredning om saker som man redan visste. Jag orkar int naa mejr. Känns som att vara tillbaka i högstadiet att ha med ifrågavarande människa att göra. Har i stillhet bestämt mig för att nästa gång då hen häver ur sig något sublimt fittigt, så är jag done. Jag är ute. Goodbye, adjö. Då får det vara.