November

Kunde man tänka sig att skriva om något mer klichémässigt än mörkrets inverkan på en den här tiden? Knappast. Men ändå vill jag skriva om det. Jag har liksom inte så mycket annat på hjärtat. Jag är så infernaliskt trött på allt, så det är svårt att ens tala om det. Jag känner mig som en kopia av mig själv, som en grådaskig, slashasig, sunkig kopia av mig själv som cyklar samma rutt, samma tid varje morgon, ser samma tanter vänta på samma buss vid samma hållplatser och samma bussar svänga till höger vid samma hörn på samma tidpunkt, om jag inte råkar vara lite sen som jag allt oftare tycks bli och cyklar förbi domkyrkan precis vid tolvslaget, som idag. Jag har liksom inte något mer att tillägga. Ändå vill allt bara gå vidare som om ingenting skulle ha hänt – nya events uppenbarar sig på Facebook varje dag och jag vill bara slå in käppar i hjulen och ropa "hej vänta! Sluta, är ni snälla! Jag orkar liksom inte". Jag orkar inte ta ställning, orkar inte ta mig nånstans, orkar bara precis med det nödvändigaste och skulle helst bara existera i nåt slags tomgångstillstånd med musik i öronen och ljusterapi i ögonen. För det är inte heller som att jag skulle villa gå och sova. Det skulle kännas för mycket som att ge upp, kanske. Jag har ingen aning om det är så att jag skriver det här varje år, men det är nåt med hösten som tröttnar på sig själv, kanske. Jag älskar hösten, gillar hur sommaren långsamt ruttnar och blir ful, ruggig och geggig, hur vindar drar fram och molnbyar, plaskbyar, sånt där luggslitet tar över och gör allting lite mer fult och på riktigt än det var innan. Som att en redig, vårtig kärring tar över där älvorna har dansat och sen vågar inga älvor fram mera. Det är som att Halloween knyter ett festligt dödskalleband kring höstens sista varande och sen barkar det bara käpprätt åt fanders, mot julgirlander och enformiga tanter som har julpysselidéer och jag vet inte vad. Så himla långt till glöggvädret också. Inte är jag ju nån vidare julvän heller. Alla dessa namnlösa månader som ska bana väg för nästa sommar liksom, vad ska man med dem egentligen? Annat än skydda sig från dem, klä in sig i obekväma kläder, skydda halsen mot kylan, torka konstant immiga glasögon.