Pas opp, för nu blir det virrigt, men
ibland undrar jag hur andra har det. Folk från högstadiet, folk från ens ungdom, vad det blev av dom, om de är lyckliga. Alla de där mänskorna som aldrig blev ens vänner. Det finns ju människor man gillar så till den grad att kan tänka sig att vara med dem jättemycket, nästan varje dag. Och så finns det dom som man helst hoppas att man inte ska behöva spendera mer än högst ett par timmar i gången med. Dom är ganska många om man jämför med den föregående gruppen.
Jag har noterat att människor från gruppen man inte direkt gillar ofta har bildat egna förhållanden, som sen håller och de verkar ha det okej och vad vet jag; de lever nu sådär som vanligt folk gör. Min fråga är: har dom roligt? Trivs dom ihop? Jag har funderat jättemycket på det här men inte kommit fram till något svar.
Sen en annan sak: undrar hur man själv har det, rent objektivt? Jag tänker alltid att jag nog måste höra till en grupp mänskor som nog har det genomsnittligen bättre än dom flesta, helt enkelt för att jag inte står ut med att ha det skit. Samtidigt så kanske jag kan höra till dom som mår sämst i det här samhället, eller nåt.
Blir aldrig klok på sådana här saker, tur att dom inte är så viktiga.
No comments:
Post a Comment