Snokar lite på FB igen, letar reda på folk jag träffat på sistone och får lite åldersnojor när jag upptäcker att tanten jag jobbade med för en tid sen är, ärhm, åtta år yngre än jag. Men sånt där är mera regel än undantag numer, att man blir paff över åldrar på sätt eller annat.
Annars är det lite lugnare den här veckan, i sinnet alltså. Är inte sådär full av stress och ilska gentemot världen nåt mer, det är nog underligt det där. Går alla sådär in i sina känslor? Kan man fråga så? För mig är det alltid totalt allvar, det här hur jag känner mig för tillfället. Jag kan aldrig se helheter eller avfärda ett dåligt humör som nånting som går över. Det finns bara nuet, och nuet är oftast antingen fantastiskt eller åt helvete.
Idag bjuder jag på en liten diskussion från dagens utestund på eftis. Som vanligt är det inte killen i diskussionen som har skrivit brevet, osv, namnen är fingerade).
Emma: Det kanske finns andra som heter Johan i andra världar.
Johan: Hur kom du på det där?
Emma: Nå, det kanske finns.
Johan: Jo, det finns det.
Emma: Hur vet du det?
No comments:
Post a Comment