Idag var jag på magnetröntgen. Det går ungefär ut på att man ligger på en brits och blir körd in i en futuristisk apparat samtidigt som man känner sig som en inbäddad knackkorv som blir förd in i en hushållspappersrulle. Apparaten sover aldrig; när den är inaktiv har den ett tuffande ljud som låter som en monoton liten bussbroms, när den är aktiv för den ett jäkla oväsen likt en megascanner. Sen ligger man där och lyssnar på Adiemus och tänker på livet.
Det bästa med magnetröntgen var att det fanns en gratis kaffeautomat med utmärkt maskin-cappuccino utanför. Jag drack mitt kaffe så snabbt att inte ens hissen hade hunnit komma tillbaka till första våningen innan kaffet var slut. Skulle ha känts för desperat att gå tillbaka för påtår.
No comments:
Post a Comment