Nää. Det är bara så att jag vill välta ur mig kacka i ordform, om det så ska bli det sista jag gör. Har tänkt på det ibland, att hur omotiverad och trög jag än kan vara, hur totalt självförnekande och inpyrt lat jag kan bli, brysk och negativ i mitt soffhörn, hur illaluktande jag än kan låta mig vara utan att jag blir jagad ut ur mitt hem – så tröttnar jag aldrig på att skriva. Fan, vad skönt det känns. Det känns som ett kontrakt på att all inspiration ändå inte är ute ur en. Det finns alltså ett uns av energi, en vilja att brinna som ett romerskt ljus nånstans i en, trots stilleståndet, trots att man förbannar sig själv varje gång man kör igång ett Bingo Blitz-spel istället för att måla en tavla, varje gång man ser på nät-teve istället för att läsa om islam, varje gång man pruttar istället för att gymnastisera. Ingen kan nånsin tvinga mig att skriva, för det kommer jag alltid att göra alldeles självmant. Vilken underbar insikt.
Och kom inte och säg att jag borde bli journalist nu, för att använda skrivandet på det sättet är som att pissa på ett vackert sandslott, som att säga att "borde du inte bli hora" till nån som älskar sex, som att be en konstnär göra en kampanj för Coca Cola eftersom hon är så duktig och borde synas mer. Okej, inte riktigt fullt så illa, inte alls egentligen. Jag vet att vissa kan ha journalistyrket som ett slags kall, och det tycker jag att är fantastiskt, jag önskar fallet hade varit så med mig också. Men nej, tyvärr, jag vill skiva bara precis den rappakalja som faller mig in och utan regissör och marknadsförare.
Kan jag låta mig tämjas? Eventuellt.
3 comments:
hahaa vet du, jag skrattar lite åt mig själv här nu. inte bara för att jag komenderat dig att bli journalist, utan mest för att jag inte formulerat det uppenbara fullt ut när jag funderat på varför jag är så hooked på den här bloggen: att du skriver så bra, helt enkelt!
nå men tack, vad du är snäll!
jo men det där med att bli journalist, bröd ska vi ju alla ha liksom så det är nog inte illa skjutet att uppmuntra mig till att jobba med nåt liknande. tänker ibland, att har man LÄTT för nånting, så borde man ju jobba med det, för då går det ju åt minsta möjliga energi för en att producera det som ska produceras. Men sen är det ofta de som inte riktigt har talang som i sista ändan passar bäst för jobbet, eftersom de arbetar passionerat för att bli bättre på det de gör.
Nån sån flummig teori har jag. kan vara helt fel.
ibland kan även du ha fel.. :)
Post a Comment