Boktunga kassar, ny vecka och frunch

Ny vecka, nya möjligheter. Denna vecka dessutom en vecka då jag har bestämt att det ska göras slag i saker, mycket ska hända, analyskapitlet SKA bli klart den här veckan, till exempel. Det är ju så tokigt, har inte ens speciellt mycket kvar, men ändå är det som om de där sista delarna är de absolut svåraste att ta itu med. Att producera de där sista meningarna sen nån gång måste ju kännas som att vada igenom trögflytande olja.

Packade två tunga väskor med böcker och drog iväg mot skolhuset, tror ju nämligen på det där att man arbetar bättre nån annanstans än hemma (och se nu så bra det går!) och man känner sig alltid litet hög-status när man travar omkring med BOKTUNGA kassar. Böcker är ju verkligen tunga, det märker man alltid när man ska släpa omkring dom – text VÄGER, nåja eller PAPPER gör det, om vi nu ska vara sanningsenliga här. Funderade på det, att har nån nånsin mätt det den har läst i kilogram, i stil med idag har jag läst fem kilo böcker?

Hade också en masterplan som gick ut på att äta frunch i Arken så att man skulle få en bra start på dagen med vettig mat i magen. Just det: frunch sa jag. Svenskt fult modeord, betyder brunsch – ett ord som jag annars avskyr och förknippar med karriärtrånande, kokaindragande och finlandssvenskt modemedvetna hesamänskor. Nåja, i Arken ringlade sig kön ut genom dörren, vafan klockan elva? Vad ska folk äta klockan elva för? Okej, jag förstår att man vill äta, om man inte har ätit nån frukost så som jag. Kanske det är alla de där som "inte kan äta nånting på morgonen" som står där och köar elvatiden? Ändå tycker jag det är nånting vrickat i att faktiskt äta lunch den tiden, eftersom vi nu har ett morgonmål i det här landet och kutymen inte är den att man äter "mat till morgonmål", så som man t.ex. gör i Kina.
Sådär, nu har jag dissat en hel hög med mänskor som hade helt samma avsikt som jag, dvs att äta lunch kl. 11, så var det gjort.

Fick lunch i Fänriken i stället. Gillar fänriken, alltid vettiga vegealternativ som faktiskt smakar nånting. Läste Janne Strangs ledare om marijuana i HBL och kan för en gångs skull hålla med honom. Nog är det tokigt när man kan ragla hem i fyllan tretiden, till och med rulla hem i fyllan skulle man kunna, utan att behöva vara det minsta orolig eller anse att det är något fel på en. Men om man tar en eftermiddagspromenad med en liten spliff i kvällssolen så måste man ständigt se sig över axeln, vara orolig.
Sådär, det var det första drogsnacket jag nånsin skrivit här, tror jag. Det blir nog säkert också det sista.