Nu

...har jag cirka 39 sidor något så när klar (men totalt ostrukturerad) gradu skriven. Till och med lite referenser och sånt är inkluderade. Voiton puolella ollaan. Det var bara hälften till då. Lätt som en plommonkomplott.

Igår natt var en orolig natt, av många olika orsaker. Jag var vaken nästan hela tiden, gick igenom hela min livshistoria (bland annat vad vi sysslande med tillsammans med mormor och morfar före skolåldern, sånt ska man passa på att tänka på när man inte kan sova, jag rekommenderar INT!). Och sen när jag somnade så drömde jag, oroligt och detaljerat om att jag letade efter en lägenhet i Kokkola. Har varit i Kokkola kanske 1-3 gånger förut och staden har inte lämnat något som helst intryck hos mig. Därför är det konstigt att jag drömde om Kokkola (men det KAN ha nånting att göra med att jag träffade en viss Kokkolabo i förra veckan).

Hur som helst så var Kokkola uppdelat i två delar som skildes åt av en sjö eller nån slags flod, eventuellt en översvämning. Jag hade en vag adress till någon lägenhet som befann sig på andra sidan floden, och försökte med cykel navigera så att jag skulle närma mig det där stället. Kokkola var fullt med butiker som hade handarbetsteman av olika slag, vissa skyltfönster så stämningsfulla och vackert akvariumslika att jag övervägde att stanna och fota dom.
Jag hittade aldrig fram till lägenheten, men ringde i paniken ett samtal som sådär typiskt var till jättemycket hjälp (sådär som samtal ofta är, när man väl vågar ringa dom). Fick en sån där typisk äsch, varför ringde jag inte bara direkt-känsla. Om nån undrar, så nä, jag tycker inte om att tala i telefon. Det är som att ropa i ett rör och man får försöka förmedla alla sina ansiktsuttryck genom ständiga fniss och utrop. Resultatet: en enda röra.
Det var det om Kokkola. Hoppas jag kommer att sova bättre inatt.