Vägen från tanke till ord

Nej fan, nu kom jag på en grej som jag måste berätta om, för den e lite crazy. Jag har märkt att talet rent konkret hänger ihop med tänkandet och att man kan öva sig på att "sopa upp" den där vägen mellan de skumma tankefragmenten man har i sin skalle och orden som kommer ut ur ens mun. Minns att J pratade om det här för några år sen, att man inte vet vad man tänker förrän man säger det högt. Bullshit sa jag, för jag hade ju en massa klara och tydliga tankar i huvudet, saker som jag tyckte att var klara och tydliga för mig själv, men som jag aldrig sa. Men J hävdade nu prompt att de där skumma tankebilderna som man har i huvudet men som man aldrig formulerar, egentligen inte finns på riktigt förrän man säger dom högt eller skriver ner dom.
Jag var skeptisk, men sen när jag nån gång provade säga nån sån där tanke högt, så blev den inte som den var i huvudet, utan oklar, osammanhängande, pointless. Då fick jag en underlig aha-upplevelse, tyckte att fan; den där vägen mellan tankebilden i mitt huvud fram till orden i min mun, var ju sönder på nåt vis.
Sen har jag nu i två år tvingat mig att räcka upp handen och kommentera grejer på föreläsningarna, diskuterat och märkt, att tankarna i mitt huvud har blivit mer klara. Vägen från tanke till ord är liksom rakare, kortare. Det är jävligt svårt att förklara, men det var som att en polett föll ner där i nåt skede. Mitt i allt hade jag liksom ett klarare flyt mellan det som fanns i mitt huvud fram till orden som kom ut ur min mun. Jag märkte också att jag blev helt lite störd och otålig på folk som tog tid på sig att formulera något som sist och slutligen var ganska simpelt. (Haha.)
Men det här är säkert en orsak till att pratkvarnar ofta pratar bara mer och mer; dom blir allt mer vana vid att direkt formulera sina tankar till ord, och till sist är där bara ett rakt rör från det som sägs i ens huvud till det som kommer ut ur ens mun. Det är nu heller inte så jäkla festligt, kanske.

Sen vet ju de som skriver, att man ofta märker hur man tänker om saker när man skriver ner dom. Det måste ju funka på samma sätt i tal, även om man måste vara mycket mer snabbtänkt när man pratar; vägen från tanke till ord i mun är ju kortare än vägen från tanke till skrift.
Så att, det här har jag helt enkelt märkt att är en fucking övningsgrej - man kan öva sig på att uttrycka sina tankar snabbare, helt som att jonglera eller spela blockflöjt.

Jaja, nu är jag igen uppe alldeles för sent med min otroliga tänkarhjärna. Semmosta tänään.