Det finns nog ingenting som jag tycker att är så skrämmande och fascinerande som Nordkorea. Har sett på den här och nu den här, och dessutom också äntligen börjat läsa Alla monster måste dö. En dokumentär som jag speciellt vill rekommendera, är den här - om ett danskt teaterteam som åker till Nordkorea för att visa upp sin pjäs.
Här, en bild som togs i Pyongyang idag. Varför föreställer man sog alltid att det är dimmigt i Nordkorea?
På samma gång som det här landet intresserar mig känner jag mig också rent pervers, som på ett bekvämt avstånd bara kan skapa mig uppfattningar om hur det är i det där landet, utan att nån gång själv behöva ha några personliga relationer till det. Det är en slags nutidens äckel-fascination, det här att följa med grejer på internet och känna att man är lite delaktig fast man aldrig behöver vara rädd på riktigt.
6 comments:
har helt samma föreställning, att det alltid är dimmig i nordkorea. och jå, den där fascinationen. samtidigt: har sett flera dokumentärer om nordkorea, men landet framstår fortfarande som lika svårt att förstå.
ps. kul att ses sist!
Jo, det är ju hemskt svårt att förstå vad som försiggår i NK, speciellt när varje filmteam som tar sig in dit får uppleva samma skådespel, bo på samma hotell etc. Skulle vara så intressant om nån filmare hade lyckats rymma/ta sig utanför turiststråken. Men det hade ju säkert slutat illa.
Jo, det var skitskoj i lördags!
jag har lite samma fascination för händelseloppet i tjernobyl när skiten flög i luften. på nåt sätt så fascinerande att läsa och titta på dokumentärer om hur det kan gå när mänskan har trott att den hade saker och ting under kontroll men den verkligen inte har det. på samma gång tror jag det handlar om att undermedvetet jämföra och inse att man nu inte har det lika hemskt själv. och också tror jag det är för att jag beundrar den (kanske inbillade) självuppoffring som dom gjorde som städade upp efteråt (å andra sidan de kanske inte var medvetna om hur livsfarligt det var och kanske de inte hade nåt val för de var soldater).
sant, att det var lite det samma med tjernobyl. lite samma dimmiga kuslighet ligger över de dokumentärer o reportage jag sett från den platsen också. jo, det är fascinerande det här med mänskliga projekt som går helt åt pipan. kan nog stämma det där med det undermedvetna jämförandet också.
ibland, när du håller med om allt jag skriver så där, vet jag inte om du är ironisk eller ej..
haha, jag är sällan ironisk. eller om jag är det så försöker jag använda en massa ;) ;) //// OoO-tecken.
eller nu tror du kanske att jag är ironisk nu också. sabla ironi.
Post a Comment