Nu ska jag skriva ett sånt här icke-anonymt bekännelseinlägg, eftersom jag är så på hugget idag.
Jag skäms för att jag kommer från Borgå. Jag förknippar Borgå med två saker; junttin som antingen har flyttat hem tillbaks, skaffat barn och aldrig haft några egna idéer över huvudtaget eller som aldrig ens flyttade nånstans, och sen wannabe-kändisar som antingen sjunger soul eller skriver böcker eller på något sätt uttrycker saker som dom tycker att på något sätt är viktiga, eller låter bra. ALLA som kommer från Borgå håller på med sexistiskt eller traditionellt, omodernt bullshit. På Grand dansar ännu halvnakna flickor omkring till nån orkester som spelar Big Bandsversioner av Elvis Presley eller John Fogerty. När nån dammar av en abstrakt skupltur av lera och plast, så är det "nyskapande". Enligt mig är det kanske 2 % av grejer producerade i Borgå som är bra. (En är Beni Juslins tavlor, en annan sak är Kitty Tennbergs tavlor, men jag vet inte ens om hon är från Borgå? Sen är det förstås Tove Jansson, som huserade i Borgå skärgård, men hon är död.) Annars är Borgå bara skit. Kanhända finns det pärlor i förorterna eller bland finnarna, men såna har jag ju - som en medelklass-finlandssvensk borgåbo - aldrig behövt befatta mig med. Det säger väl allt om Borgå? Istället har jag vuxit upp i ett superheteronormativt och städat "här lyssnar vi bara på Bo Kaspers orkester och när vi vill vara coola lyssnar vi på Neil Young och Pearl Jam" - sällskap i vilket pojkarna spelade gitarr (bara blues, rock och soul såklart. Eller metal, om man var snabb i fingrarna) och flickorna sjöng och spelade piano. Jag hörde själv inte till något undantag. I hela min ungdom uttryckte jag mig genom sång och piano. Jag visste inte ens om att det fanns något som punk och HC. Kanske hade jag sett nåt liknande på teven nån gång, men hur ska man kunna veta om någonting om det inte ens finns i ens omgivning? Jag avskydde Borgå i hela min ungdomstid. Jag var aldrig mobbad, utfryst eller speciellt missanpassad, jag var bara så satans besviken på allting och uttråkad. Jag sysselsatte mig med att vara besatt förälskad i olika mänskor som jag uppfattade att skilde sig lite från mängden, vad fan skulle man annars göra? Sen kom lopptorgen på 1990-talet, då hade man åtminstone ett intresse som på något sätt förde en nån vart. Man kunde köpa massvis med sjuttitalskläder. Vissa använder jag ännu idag.
Och så kommer då min obligatoriska Österbotten-lovsång:
När jag hör om Vasa och vad som hände där så känns det som att det ver mer uppdelat, men att det ändå var så mer utvecklat, mer ställningstagande. Det fanns delkulturer, det fanns straight edge. Bland Borgås finlandssvenskar var det bara att bli juntti eller dö souldöden. När jag bosatte mig i Österbotten nån gång i början av 2000-talet så gillade jag det direkt. Rättframheten, dialekterna, de olika rörelserna, som att det faktiskt rörde sig under ytan! Inte denna nyländska, slöa stagnation som säger Hesa, utomlands, eller pappas firma and nowhere. I Österbotten finns bibelbälte och shit, men jag vill påstå att det är stimulerande, utvecklande för folk att ha oliksinnade omkring sig, att tvingas ta ställning och tänka på vem man är och vad man står för. Sen är de tamejfan så mycket mer modemedvetna där i Österbotten också. Av nån jävla anledning.
5 comments:
Jag, eller snarare min sambo, har någon teori om att folk i Ö:botten (främst Vasa då)är lite mer modemedvetna och med i svängarna så att säga; för att det konsumeras mycket media från Sverige. Vet inte om det stämmer men har hört att nylänningar knappt ser på svensk tv alls och inte bryr sig om vad svenskarna gör. I österbotten ses det nästan bara på svensk tv, man läser svenska bloggar och vet nästan mer om vad som händer i grannlandet än i Finland. Det har jag för mig i alla fall. Så det kan vara en orsak till att österbottningar "hänger med".
Men nog suger det alltmer ju längre norrut från Vasa man far, konservativt och jävligt. Nå, om int annat är det ju lite som att resa tillbaka i tiden, i bibelbältet står tiden stilla och synen på världen förblir densamma.
Mm, det där har jag också hört om och tror nu också att det ligger något i det. I min barn- och ungdom fanns det ingen Sveriges teve, sen kom Svt Europa nån gång på 90-talet, "pensionärsteven" med utvalda program med Ingvar Oldsberg och Harald Treutiger. Och alla vet ju att finska teven är en dammig trögblåst från 80-talet.
Sen tycker nu jag att det är lite synd att Sverige alltid ska betraktas som ett slags föregångsland för Finland, för det finns ju mycket med Sverige som också är genomruttet. Men vad gäller teve o media så är nog Sverige 20 år i förtid.
österbotten är jävligt mycket annorlunda än nyland, det beror på nybyggarmentaliteten och att det funnits en någorlunda stor social rörlighet där - från lite fattigare familjer har man kunnat skaffa en utbildning, kanske fara till sjöss och tjäna pengar och ännu längre tillbaka kunde ganska enkla bönder bli rika på tjärtillverkningen. och också på ut- och tillbakavandrarna, alltså de som åkte till usa och kom tillbaka med socialism i bagaget för att de hade stött på den vidriga utsugningen i usa och därför bekanta sig med marx spännande teorier och fackrörelsen.
det är ganska tungt för en österbottning att förstå hur konservativa och fascinerade vid släkt, arv och efternamn som nylänningar är. "vi har jaktmarker i bromarv" - "jaha, vi har religiösa fanatiker, socialister, operasångerskor, smugglare, pälsfarmare och lappomän i släkten". jepp, så rätt.
Jo, där satt du allt ord på det, o intressant det där med ut- och tillbakavandrarna. I Nyland har jag just känslan av att man är född till det ena och det andra - och att det mestadels är rätt förutbestämt vart man hamnar i livet.
Haha, "vi har jaktmarket i Bromarv".
Intressant inlägg Lotta. Joo och jag kan säga rakt ut att utan musiken och den scenen som fanns i Österbotten så hade det gått mycket illa för mig. Om jag inte vore död så vore jag på något annat eländigt ställe. Det har räddat mig, helt på riktigt. 65 crew forever ;)
Post a Comment