Högtidshumör

Det är vapp (eller Vappen, eller ännu värre: Wappen) och jag är trött och oborstad, sitter och skruvar på mig i soffan iklädd obekväma kläder och med ett fruktansvärt uselt högtidshumör. Mina föräldrar kommer om cirka en timme och har uttryckt önskan att gå till Vårdbärget och lyssna på flåshatt-djäknarna som insjunger nån slags vår som lär vara på kommande, inpyrda borgare som mina föräldrar är, i alla fall till beteendet. Jag har aldrig besökt en dylik tillställning här i Åbo, så jag misstänker lite att dom får ta sig dit till det där bärget ensamma eftersom jag är lite stolt över min vårdbärgsoskuld. Å andra sidan skulle det vara roligt att ta sig dit bara för att göra en sån där folklig undersökning, se hur det verkligen går till. Fnysa och sparka småsten. Visa rumpan i tevekamerorna. Nä, jag är inte på bra humör idag. Inte var jag det i går heller. Jag är bortskämd med en riktigt bra karl men känner mig som Kerstin Thorvall i boken Oskuld - helt oduglig och intvinnad i egna skitmönster. Nå, kanske man tar sig samman ännu.