Om pappa hade skrivit en bok

Idag har jag gjort en liten skrivövning, eller nått. Har satt mig i min pappas skor och föreställt mig läsa ett par utdrag hans imaginära bok. Det är en sån bok som jag skulle villa läsa. Pappa är en sån kuf; både helt manisk och totalt världsfrånvänd, men på ett civiliserat sätt. Det är nog få som vet nånting om honom överhuvudtaget. Jag fattar på riktigt inte hur han orkar med nånting överhuvudtaget. Sitt jobb, sig själv, sin omgivning.
Nå, men här kommer a few samples ur pappas imaginary novel:

När jag ska åka till Helsingfors startar jag alltid i tid. Man vet aldrig med parkeringsplatserna i Helsingfors. Dom kan ha byggt om ett helt kvarter, dom kan ha sprängt ett hål mitt i gatan. Det kan vara trafikstockning. Man måste vara i tid. Kvart före fem är en bra tid att starta om man ska vara i Helsingfors klockan sex. Är man på tok för mycket i förtid kan man alltid sitta och vänta i bilen. Min klocka har en inbyggd ljuskälla så att man kan se vad klockan är också i mörkret. Det är behändigt till exempel när man är på bio.

En gång när jag steg ut ur bilen, så brast min akillessena och rullade upp sig till en liten kringla just under knävecket. Den sommarn gick jag med en stor svart sko. Alla skrattade åt mig och jag skrattade lite med för att vara artig, tills jag inte kunde skratta mer eftersom det inte var det minsta roligt.

Att bli opererad i näsan är något av det värsta jag har varit med om. Jag är noga med att inte visa hur ont det gör när läkarna gräver och petar i en, men tårarna kan man inte göra något åt. De bara rinner.

Jag har aldrig gråtit så mycket som när hunden dog. Det var en så fin hund. Den hade just blivit opererad och var redan på bättringsvägen, då den mitt i allt under en promenad lade sig på vägen och såg bedjande på en. Jag var tvungen att bära den hem, och senare i soffan drog den sitt sista andetag. Jag grät hela vägen upp till stan. Jag fortsatte att gråta hela kvällen. Jag passade dessutom på att gråta över allt möjligt annat som jag hade behov att gråta över.

Det hände en gång att en telefon gick sönder för att jag smällde ner luren för hårt. Det var på den tiden då telefoner ännu bestod av två delar; lur och apparat.

Jag har skrivit ner temperatur och väderlek för varje dag sedan år 1976. Det finns en bunt millimeterpapper på vilket jag för diagram och för varje dag fyller jag en liten boll med svart blyerts, beroende på om det har varit molnigt den dagen eller inte. Jag vet inte om mitt arbete är av något större värde eller inte, men om någon vill veta vad det var för väder den 16.7.1989 i Borgå, så är det bara att vända sig till mig.

(Det är viktigt att också vara lite boring när man är pappa.)

När jag var liten fick jag en gång en aha-upplevelse, och sen den dagen har jag varit utmärkt på huvudräkning. Jag tycker om att räkna all slags uppställningar, kanske mest addition. Ibland ligger jag vaken om nätterna och räknar. Då handlar det ofta om husbudget, oljeförbrukning och liknande. Det är oftast inga alarmerande resultat jag kommer fram till.