Två konstateranden om burkar

Jag sysslar då som sagt med lite burkplockning på mina promenader, litet klirr i dagskassan (med betoning på litet), en Ben o Jerry-bägare i månaden ungefär får jag för den ansträngningen. Idag var det nåt slags ungdomsdisco i idrottshuset här nära, och jag fann hela kvarteret fullt med burkar. Första konstaterandet: Det är burkar nuförtiden, på nittiotalet var det flaskor. Vet inte vad det är för en burkera vi har gått in för, men det är burk det ska vara nuförtiden.

Andra konstaterandet: Det är pinsamt att plocka burkar. För mig känns det lite som det sista man gör, det är sånt där som man lämnar åt sådana som har det svårt på riktigt, åt sådana som verkligen behöver varje femtoncent. Nåja, men jag har ändå försökt intala mig att min harmlösa lilla skattjakt är helt okej och inget man behöver skämmas för. När jag i tiderna samlade flaskor i Danmark, kallade vi de små flaskorna för brons, mellanflaskorna för silver och de riktigt stora flaskorna för guld. Det blev roligare på det sättet. I Danmark var jag modig och plockade vilt överallt och mitt i stan. Stora städer ger en en annan slags anonymitet än alla städer i Finland sammanlagt, och överlag har jag alltid gett fan i det mesta när jag befunnit mig utomlands. Minns att jag hade en jacka med ett Pearl Jam-märke på ryggen, och att det en gång var en som kommenterade det när jag gick och plockade flaskor kring en kö till en krog; att "hon har Pearl Jam på ryggen". Det var så underligt tonfall i det där han sa, ett konstaterande som lät både uppskattande och uppgivet på samma gång. Uppskattande för att jag trots flaskplockandet ändå hade nåt slags hum om världen, och uppgivet eftersom jag trots att jag hade något slags hum om världen, ändå plockade flaskor.

Nå väl, idag när jag gick och plockade flaskor kring idrottshuset, så lade jag märke till att jag inte gick och plockade rakt framför ungdomarna där dom stod i sina gäng, istället strök jag omkring som nåt slags urbant lodjur. Jag tror att jag undvek ungdomarna eftersom jag inte ville komma med min jävla tant-misär så nära, komma där och stöka med mina burkar som en levande påminnelse om att det finns skit i världen. Dessutom hade jag heller inte velat höra några glåpord, vilket jag inbillar mig att man riskerar göra när man sysslar med sånt som förknippas med fattigdom. Hoppas det bara är inbillning. Hur som helst, så kan ungdomarna dricka sprit. Två kassar kom jag hem med, mycket brons, några silver och ett guld.