Rulla ut dig själv!

I akademin, intet nytt. På min front alltså. Idag hade jag reserverat två-tre timmar till att ta itu med en riktigt intressant kurs om aktivism. Läste den första texten, den var bra; förklarade bland annat hur både kvinnliga kroppar och djur är hyllade för sin reproduktiva kapacitet och köttet, samt hur deras kroppar sägs sätta sprätt på karlars aptit. Sen sa det bara stopp. Jag skulle börja fråga mig saker samt fundera på hur jag skulle diskutera vad som sades. Jag kunde inte. Jag hittade dessutom inga engelska ord. Jag såg framför mig den mängd timmar jag skulle ha varit tvungen att sätta på den här kursen, samtidigt som jag inte ens behöver ha den i min studieplan, och sen tryckte jag bara fort, fort på unenroll-knappen. Fort, rulla ut dig själv!
Sen drabbas man då av tomheten igen. Misslyckandeskänslan och blablabla. Som om det nu hade varit hela världen att inte orka med en kurs, men när jag hade grym prestationsångest i och med den här kursen också. Bekanta som drar den och så vidare. Man vill inte visa sig vara en totalklant.
Men nu känner jag mig klantigare än någonsin. Och hur blev min engelska så erbarmligt usel? Varför läste jag inte engelska klassiker, Stephen King och PG Wodehouse som alla kloka och inåtvända barn gjorde? Svar: För att jag inte var något klokt barn, bara inåtvänt.