Bortskämd, psykotisk och lat

Ordnar upp saker, skickar mail åt folk och dom svarar DIREKT - som om alla bara hade suttit och väntat på att jag ska stiga upp ur min trögflytande sörja. Jag ursäktar mig, jag försäkrar: nästa vecka! Då ska det hända saker. "Tack, ok" svarar folk artigt. Jag drar en lättnadens djup suck. Är igen i ett sånt där tillstånd i vilket allting känns otroligt tungt och trögt, det är till och med för jävligt bara att sätta på sig skorna. Den enda ställning i vilken jag känner mig neutral är i liggande ställning, med huvudet mot dynan och en annan dyna mot andra örat. Men inte ens då slipper man ju sig själv. Tänk om man bara hade kunnat stänga av den emellanåt, den där jäkla medvetenheten. Ljudet i örat har heller inte upphört, tvärtom, det knackar på, och ögonen känns varje morgon som om dom hade flyttats ett par millimeter längre in i huvudet. Har skrapat upp ett sår på hälen och ajaj, det är så synd om mig. Jag känner mig nog faktiskt som i en psykos på många sätt. Men vi ska nu se. Jag är säkert bara lat och bortskämd.