Dagen då jag inte längre fick kontakt med min gluteus medius

Helvetes skit. Jag har utvecklat nåt sånt där tantfel. Mina höfter värker. När jag SITTER STILLA. Jag har sprungit, och sen har jag ont. Är det såhär det ska vara nu? Måste man börja ta hand om sig nu, va? Tänja och ha sig? JAG VILL INTE.

Tänjandet ser jag som ett av västvärldens fåniga påfund. Jag LOVAR att dom inte tänjer när dom har gått 20 kilometer efter vatten i Kenya. Ändå vet jag väl att det är bra att stretcha ut musklerna. (Och så sitter inte dom kenyaner som går efter vatten sen halva dan framför datorn heller..) Men jag avskyr retoriken kring det här med kroppens välmående, samt den där besserwisser-tonen som tränare ofta får när de förklarar hur illa det går för musklerna om man inte tänjer efter TRÄNINGSPASS. Som man också kan hata det ordet, träningspass. Pass-då-jag-gör-av-med-överloppsenergi-eftersom-jag-har-råd-att-äta-för-mycket.

Det här hittade jag på något forum när jag googlade min krämpa:

"Jag har haft återkommande problem med min höft - mest runt gluteus medius/minimus och piriformis - efter diverse försök till att satsa på löpning"

Tycker att det är perverst att man ens känner till sin kropp så till den grad att man kan använda ord som "gluteus medius/minimus" och "piriformis". Hur kroppsfixerad får man vara?

Och sen svaret:

"Det där låter som något liknande det jag drabbades av när jag fick problem med min överrörlighet. Gluteus medius eller är det gluteus minimus fäster där. Jag tror att det var gluteus medius som för min del var helt avstängd."

Så man kan få "problem med överrörlighet." Just så, bara att anteckna. Och så kan gluteus medius vara AVSTÄNGD. Bäst att lägga det bakom örat också. Ifall man mitt i allt inte skulle få nån kontakt med gluteus medius, dvs. Sicken dag det skulle vara, så hopplös man skulle känna sig. Inget svar från gluteus medius. Det är stängt idag.