Idag fortgår känslan av att ALLT, ja nästan så gott som allt jag gör eller har omkring mig är totalt FEL och malplacerat. Jag längtar efter steriliserade, vita korridorer och kroppsformade soffor i skön plysch som liksom omsluter en i ett ergonomiskt fulländum, man bara somnar direkt när man lägger sig där. Men realiteten, den är såhär: En papegoja ruvar på ägg (va i helvete ska dom lägga ägg för?) och en annan sätter sig nöjsamt på soffkarmen och presterar en liten, klibbig lort som lojt studsar ner mellan soffdynan och karmen. Jag torkar (för tredje gången den här morgonen) upp och yttrar en frenetiskt bedjande och gråtfärdig ramsa som handlar om att måst nu allting vara såhär. Gojan flaxar upp, lämnar efter sig ett moln av fågeldamm. Jag har fågelskit på handen. Trycker tungan opp mot gommen för att inte spricka av nervös ilska. Hunden som envisas med att ligga TÄTT INTILL mig på soffan (separationsångest, tadaa), blir orolig och börjar vifta och klättra än mer opp i famnen. Där jag sitter och försöker skriva uppsats, dvs sopar bort hundhår från referenslitteraturen och hackar ner nåt osammanhängande [här ska du skriva det här, ditt satan. När du nån gång har sinnesnärvaro.]
Man ska INTE HA djur, punkt slut. I alla fall inte om man inte har 3 rum varav ett är totalt utrustat för papegoja, ett annat är hundförbjudet och det tredje av de där rummen är utrustat med ett skrivbord. Trodde jag att jag bodde i en håla med jordgolv? Ja, bättre hade det sett ut. Jag slits mellan önskan att bara jaga ut alla djur jag har samlat på mig, och önskan att flytta nån helt annanstans, nånstans där det finns en gård och ett skjul på gården där papegojorna hade kunnat bo året om, staket skulle det finnas runtom så att hunden hade kunnat vara ute när den vill. Bättre hade vi passat in i nåt sånt, mitt eftersläp och jag. Jag vill ha förändring.
No comments:
Post a Comment