Vittorio

Bild av @nybynisforlovers

Världen! Hallå.
Har haft en alldeles sprudlande helg. Keikkan gick okej. Publiken var inte lika ivrig som förra gången, de stod mest bara och gapade så det kändes lite avigt att själv stå sådär och röja. Nå, men fick ok ljud ur mig och så vidare. Också så skönt att slippa fundera på om man ska sjunga falskt.

Men, huvudsaken på fredagen var inte den där arma keikkan, utan människorna kring den. Vi spelade med Agasia härifrån Åbo. Och sen ett himla bra svenskt band: This Gift is a curse, och ett danskt: Hexis. Som brukligt var det nu igen ganska himla trevliga människor detta. Efter keikkan blev jag ju så småningom I Fyllan på backstage och ja, så fick jag snacka lite danska, det var urroligt. Den där dansken var en sån där tjusare som liksom hela tiden skulle inflika att "ska du med?" (till Stockholm då) och det blev så komiskt, när jag där försökte hålla nåt slags vettig mänska-till-mänska konversation och den andra inte kan annat än flika in standardmässiga fånflirtrepliker hela tiden. Han var den typen av man som tar över genom att spela tönt och etablera idiotiska skämt. Grejen är nu bara den att det inte fungerar på mig eftersom jag är snabb med att hitta på ännu mer störande skämt och så sitter man då där och talar en massa smörja. Jag råkar dock fullständigt älska att tala danska OCH smörja, så alltihop var, den lite obehagliga flirt-tonen till trots, ändå ytterst underhållande. Nå, till sist bondade vi genom att skrika "Ringsted" (ett ställe i Danmark). Fattar inte vad det var med detta Ringsted men han verkade otroligt nöjd över att få nån att stenåldersbrölbonda med över Ringsted.

Och så spelade vi en litn fussballsmatch. Först var det lite roligt bara men till sist märkte vi att vi hade publik, allt fler samlades kring bordet och det blev litet sådär allvarligt det hela, jag kände stressnivån stiga, att herregud nu måste vi ju vinna. Jag spelade med Luka,  Hexis basist och mitt emot oss stod Irena och trummisen. Först låg vi under hela tiden, jag var anfallaren och har ju ingen erfarenhet så inte fan fick jag ett enda mål. Sen bytte vi plats så jag försvarade istället, och så började Luka skjuta mål efter mål som en liten ettrig vinnarinsekt. Och det blev så jämnt, så jämnt, vi gjorde mål turvis och till sist var vinsten fatt i ett enda mål. Och så fan vann vi. Det var så jävla stort, vi sprang omkring och ropade "vittorio" och hoppade jämfota som femåringar.
Små fåniga saker kan ibland bli så himla betydelsefulla. Jag har för mig att vi gick arm i arm med den där Luka sen innan alla gick hem och försäkrade att vi kommer att ses igen, ungefär som att universum ville att vi skulle hålla på och göra världen till ett festligt ställe. Beskrivande för kvällen var att telefonen inte var framme en enda gång, den låg på bottnen av tygväskan hela tiden. Att så roligt hade vi. Kändes som nittiotal igen.

Lördag gick i ett enda krapulaskimmer, kommer knappt ihåg nånting, utom att hundpromenaden gick långsamt och att det var oändligt vackert ute. På kvällen träffade vi Joakims köksmentor M och hans fru A på Havanna, snackade allt möjligt och jag visade upp min konst och perklade över att jag inte hade studerat fine art istället för den där arma fotograferingen som inte ledde någon vart. Sen gick vi hem och såg på Ant man och Wasp girl eller vafan den nu heter, en riktigt töntigt dålig film.

Nu är det lite söndagsangst här, har ett jobbuppdrag imorgon och måste försöka skarpa lite och skulle så behöva skriva lite bättre också, är så STÖRD på hur dåligt jag formulerar mig och hur otålig jag är med hela den saken. Orkar inte tänka efter eller lyssna på hur nånting vill bli sagt, orden kommer snarare bara ur mig som vatten ur en stupränna (titta, det var också en megadålig och klichémässig bild men vet ni sånt e det!)
Längtar efter att rita mera, ska rita nåt slags vykort till Sibbe också, så det måste jag väl ta tag i under inkommande vecka. Inktober sköter jag nu också ungefär som kakka som rinner ut ur reven. Dvs don't give a fuck.
Fan ska veta att jag egentligen nu bara skulle villa studera fry screaming och turnera. Vill på turné! Vill vara tio år yngre och bara omfamna världen. Man kanske kan göra det även som fyrtioåring. Hej då.