I of the KEA

Obs, obs, det är J som har skrivit den här listan.
För jag skulle dock aldrig, ALDRIG särskriva
STEKPANNOR, vet och förstår ni väl alla?
STEK PANNOR STEK PANNOR
STEK PANNOR.

Igår var både J och jag "lediga" (eller när är man nu nånsin ledig numer?) och då tog vi tillfället i akt och åkte ut till I of the KEA för att köpa allt sånt där nödvändigt som finns på cafélistan. Och jag vet inte, jag blir bara bångstyrigare för vart år som går när det kommer till sån där galen konsumerism och meningslöshet. Jag klarar överhuvudtaget inte av fucking I of the KEA, förut var det J som gick där och knöt nävar och muttrade och vred sönder visplar och jag som fick gå där och tala lugnande till honom som om han vore en Dobermann. Nu är det jag som vill spytta på saker och vrida sönder dem, gå fram till folk och göra underliga enkäter, boxa alla gravidmagar som kommer emot en (fem stycken, igår, på en onsdag klockan tre). Alltså det är bara så ÄCKLIGT det här att vi välbärgade, vita människor går till ett megavaruhus och köper fullständigt SKRÄP som går sönder efter något år och som vi sedan förkastar och lämnar på soptippar, ersätter med nya billiga skräpmöbler. Och där ska vi sen gå och lullas in i nåt välmående-töcken, ackompanjerat av harmlös "everything is good"- skvalmusik från alla högtalare. Alltså det är så civilisationen på ruinens brant-stämning över det hela. Att här går vi i vår låtsas-pastellvärld och leker att vi inte vet om att allting är åt helvete och att samhällets elit bygger på utnyttjande av medelklass-arbetare som skyller på fattiga och invandrare istället för samlingspartiet, och att sängen vi ligger i består av delar som är gjorda av slavar och barnarbetare. Därpå förökar vi oss, vi äckliga, ÄCKLIGA ignoranta vita avskum till människor.
Sån här blir jag av I of the KEA.