Jag har sällan känt mig så säker på att mänsklighetens tid på jorden håller på att ta slut - och nä, det är inte för att isarna smälter eller klimatet förändras eller nån meteorit slår ner eller istiden kommer eller vi krigar ihjäl oss eller nåt virus tar över. Det är för att vi inte behöver tänka kreativt längre. Allt man någonsin skulle villa säga eller uttrycka sig om finns redan i form av gif-animationer, bilder, filmer, texter eller sånger. Jag vet att det fanns nissar som sade såhär redan nån gång i slutet av 1800-talet eller när det nu var, att "allt som går att uppfinna är redan uppfunnet" (Charles Holland Duell) och att man nog ska akta sig för att dra slutsatser om mänsklighetens skapande förmåga. Jag påstår inte att vi inte kan hitta på banbrytande uppfinningar nåt mer, naturligtvis kan vi det - kanske till och med något som räddar oss från vår egen utrotning i sista ändan. Men vad spelar det för roll när vi är fullständigt sinnesblockerade och när vi lever våra liv genom att stirra på digitala skärmar och ständigt surfa genom flöden?
Jag skulle precis beskriva hur sunkig min påskhelg var och hittade en gif som var så jävla träffande, det var en dam som sprang undan ett monster som det stod "adult life" på. Men ja, sen blev jag arg, att vad sitter jag här och bläddrar i gif:s för? Vad spelar det för jävla roll om jag hittar en träffande gif som beskriver min livssituation, vafan håller jag på med egentligen? För det är ju det som det där arma flödet är designat att göra, få oss att sitta där och producera ingenting, flina dumt och nicka igenkännande. Det är där skillnaden mellan mitt 90-tal och mitt nutida leverne ligger, tycker jag. Att förut satt jag och hittade på sådana här saker, nu sitter jag bara och bläddrar igenom gif-bibliotek som redan innehåller allt jag nånsin kunde komma att tänka på.
No comments:
Post a Comment