Vafan det nu är man sysslar med utan datorn

Idag låg jag i sovrummet och läste - något jag inte gett mig ro till att göra i flera månader om än litet halvhjärtat, då och då. Men igår lossnade det och idag fortsatte det, jag satte i gång med Sandströms Laudatur och det löpte, jag blev inspirerad och sidorna for och snart hade jag läst fram till över sjuttio. Jag kände att jag började bli så trött att jag inte kunde hänga med i sammanhanget längre, i boken. Och vad skulle en normal människa ha gjort i den situationen, för än 15-20 år sedan? Jo, antagligen bestämt sig för att det är dags för att låta ögonlocken falla, gå och lägga sig helt enkelt - klockan var ju ändå närmare halvett och så vidare. Men vad tänker jag, en oduglig fåntratt i närmare 40-årsåldern? Jo, att jag måste stiga upp och maka J från datorn, så att jag också ska ha tid med mina spel, dvs att jaga virtuella prylar i Secret Society och samla på meningslösa prylar och sammanställa kollektioner och jag vet inte vad. Till vilken nytta? Nå ingen! Varför gör jag det då? Jag vet faktiskt inte. För att jag medan jag spelar känner mig djupt lycklig och passligt bortkopplad från allt det alldeles för verkliga som finns utanför den prydliga lilla spelvärlden. En liten detalj också: man behöver aldrig städa i ett spel. Diska, eller torka damm. Söka jobb. Ta itu med saker. Spelvärlden är alltid ordnad och självklar.
Jag är naturligtvis medveten om att de flesta i min ålder helt enkelt inte har möjlighet att hålla på såhär som jag gör: de har familj och plikter och allt det där. Men när jag nu inte har det, när jag har spelat mina kort så att inget jäktar mig, nånsin. Jag har bara mig själv och östanvinden (okej, nu är jag påverkad av Sandström tror jag. Sådär skriver ju inte jag). Och jag bara frågar mig, att vart har vi kommit när ens realitet ser ut på det här viset? Jag underar om restriktioner hade kunnat föra med sig nåt nytt och fantastiskt, som ingen nättid efter nio, som jag märkt att vissa kör med?
Kanske man kunde testa med att börja med en dag i veckan, eller så. Det känns bara då som att då måste jag nog ha J med mig också, annars funkar det inte. Kanske en kvällspysseldag i veckan? Man måste jobba med prylar, konst eller vafan det nu är man sysslar med utan datorn. Tänker försöka give it a go. (Hör redan mig själv med hög röst gå på här om hur fantastiskt och befriande det är med kväll utan dator, oj hör ni hur långrandig jag är? Aj suck ändå.)