Nu tycker jag det börjar gå lite väl fort, alltihopa. Jag menar, jag har ju knappt tagit en klunk te så har det gått fem timmar. Dagens inktober heter "broken", och det ordet illustrerar jag perfekt en sådan här söndag. Jag är mosig i huvudet, dåligt klädd, grötig i huvudet (sa jag redan mosig?), tom på idéer och inspiration och har lyssnat säkert sju gånger i rad på det där arma albumet (se föregående inlägg). Jag har verkligen saknat det där, att hitta nån ny musik man aldrig hört förut, att snöa in totalt på det och bara lyssna, lyssna, lyssna så öronen darrar och kroppen går i vågor. Nå väl, igår hände det då alltså, men när allt ska vara så extremt och maniskt nufötiden. Ingenting känns liksom naturligt. Det är som att jag spelar upp mitt eget beteende som en kitchig, överdriven och tröttsam version: att här är jag Lotta, en sån här mänska som gillar choklad och att förlora sig själv i aktiviteter så att tid och rum upplöses. Jag är som en underlig, grotesk kopia av mig själv.
No comments:
Post a Comment