Inktober #25: "tired"

#tired.

Jag trött.

Du trött.

Vi alla trötta i ögonen.

Inktober #23: "slow"

Antar att den här bilden har den pissigaste upplösningen ever, eftersom jag försökt försköna den i instagram.

Hur som helst: temat är "slow" och jag skulle göra en snigel, men det blev en...

ja, en hjorgel,

hihi hoho haha

all den här humorn tar livet av mig.

Inktober #22: "little"

"little"

Inktober #21: "big"

Say no more. Kanhända att jag hamnar skippa inktober så småningom; måste börja preparera julkalendern (!).

Big plans with that one, I say. Huge plans indeed.

Inktober #20

Very shaky. Much bus ride.

I åbobussen o mår så illa att jag kunde stå på huvudet i en spann.

Kanske för att jag ritar o skriver istället för att sova. Nu: sova.

Stinktober #18

 

#escape

Inktober #17: "Battle"

 

Ja men hej, här är jag igen och ser ju ganska miserabel ut. Det är för att jag är så bra, ursäkta DÅLIG på att rita av porträtt: egentligen ser jag alltså mycket fräschare och lyckligare ut....

Det har varit en måndag, som har känts som söndag, vi har tränat med Väinö och det känns mer som att vi alla bara står i var sitt hörn och spelar så mycket vi kan, utan att lyssna på varandra. Vi skulle behöva ett spelningsdatum, en keikka - för att kanske skärpa oss lite. Även om vi nog samtidigt håller på att utveckla helt nya saker, tycker jag. Ett typiskt mellanskede, kanske.

Annars sitter jag bara i en ganska obekväm ställning och följer med en fotbollsmatch med ena ögat. Låter det här inlägget vara öppet, fastän det kunde vara klart när som helst, jag kunde trycka på Publicera. Gör det inte. Det känns lite roligt att ha makt över nånting. Nej, nu måste jag trycka på Publicera. Nej, inte ännu.
Är det dessa inktober-bilder som gör mig såhär inläggs-ofokuserad?
In-o.
Är också ganska förtjust i den här centrerade texten.
Formatet, alltså.
NU, Publicera.
Neeej, inte ännu.
Jo. Nej. Jo. Nej.
JO! NU! NEJ! INTE ÄNNU!
JO! NEJ! JO! NEJ!
NU!

Inksploiskis #13

 

Nämen titta! Vem har överträffat sig själv? Nå jag! Hahaha.

Okej. Två bekännelser: 1. jag gjorde den här igår, efter att jag blev så störd på att jag mestadels bara hafsade mig igenom den här utmaningen.

2. Temat var "scared" och här finns ingen rädsla, om inte då kanske en viss rädsla för att ta itu med lite större utmaningar, som att rita J som spelar dataspel dåhhh.

Idag blir det andra utmaningar. Jag måste städa (aaarghh).

Jag måste antingen ta hunden med till stan eller få den digitala dogsittern att fungera på min järnålderslaptop.

Digitala dogsittern?! frågar ni.

Ja, digitala dogsittern för att den faktiskt funkar.

Och jag måste städa (aarghh).

Sa jag det redan?

Om inte så,

jag måste städa! Satan fan!

Inkblajsan #12

 

HOPPSAN. Höll på att glömma hela inkblajsan.

Ojsan, så det kan gå.
Det blev en sketch med lite kraftiga ordvalsolivej.
Temat var "worried". (Note to self: jag borde öva på att rita händer.)

Inktober #10, skrivande och slut på godiskrossandet

Började dagen genom att radera ALLA Candy Crush-varianter jag hade installerade på mina diverse plattformer, för det är bara att konstatera: jag hanterar inte ett sånt där "vanligt spelande", vad det nu sen är. Jag spelar tills jag dör, tills banorna tar slut, jag låter den enfaldiga musiken bli ett fängslande soundtrack till min tillfälliga värld full av grädde och striped candies, tills blodet blir till sticky barbecue sauce i min kropp, eftersom jag även glömmer att dricka vatten medan jag spelar.
Igen ska jag börja ett nytt liv, livet utan Candy Crush.

Idag var jag nästan lättad över att måndagen kom: äntligen skulle jag jobba o skriva istället för att spela & trycka i mig metervis med Dubbelnougat. Och det är väl dags att dra det ut ur skåpet, fram i dagsljuset nu: jag skriver på en satans roman. Det blir vad det blir, men för en gångs skull, för första gången i mitt liv kanske, så känns det som att jag håller på med en sak som vill bli gjord, på nåt sätt. Det är liksom inte jag som vill göra nåt för att i slutändan få ära och beröm, vilket i de flesta vanliga fall brukar vara min största motivation. Nu är det en grej som jag bara vill göra och så gör jag det och det kvittar faktiskt vad som händer i slutändan, jag kommer hur som helst själv ändå att vara så kär i den här berättelsen och den speglar på många sätt olika fiilisar och grejer jag gått o tänkt på under de senaste tio åren minst. Så i alla fall är det ett fint tidsporträtt åt mig själv, om inte annat. Och det är klart att jag även vill ge ut skiten! På förlag! Men det är liksom en bisak.
Men nu ska jag inte skriva mer om det - som sagt: jag tycker det är lite tjatigt att skriva om att skriva - i de flesta fall - inte om man t.ex. har en blogg som uttryckligen handlar om att skriva och som kanske riktar sig till andra skrivande människor - that's a whole different thing.

Mina inktober-inslag blir bara mer asketiska för varje dag som går, idag med temat "jump" och jag var lite suicidal igår så därav den dramatiska iscensättningen.

Inktober #9: broken

Nu tycker jag det börjar gå lite väl fort, alltihopa. Jag menar, jag har ju knappt tagit en klunk te så har det gått fem timmar. Dagens inktober heter "broken", och det ordet illustrerar jag perfekt en sådan här söndag. Jag är mosig i huvudet, dåligt klädd, grötig i huvudet (sa jag redan mosig?), tom på idéer och inspiration och har lyssnat säkert sju gånger i rad på det där arma albumet (se föregående inlägg). Jag har verkligen saknat det där, att hitta nån ny musik man aldrig hört förut, att snöa in totalt på det och bara lyssna, lyssna, lyssna så öronen darrar och kroppen går i vågor. Nå väl, igår hände det då alltså, men när allt ska vara så extremt och maniskt nufötiden. Ingenting känns liksom naturligt. Det är som att jag spelar upp mitt eget beteende som en kitchig, överdriven och tröttsam version: att här är jag Lotta, en sån här mänska som gillar choklad och att förlora sig själv i aktiviteter så att tid och rum upplöses. Jag är som en underlig, grotesk kopia av mig själv.

Inktober #8 och The Drones: Feelin kinda free

Idag: "rock". Jag fick för mig att rita av en suddig bild av en pyramid på mars.
Sen har dagen bara farit.
Sen hittade jag denna och EDIT: håller nu på att lyssna igenom den för tredje gången. Har jag fel eller är inte det här galet bra?

Inktober #7

Nu blev det såhär igen, att jag hafsade undan dagens inktober. Men alltså, jag har annat i tankarna. Mycket i görningen, faktiskt. Jag skriver och jag håller på. Mest håller jag på. I kväll ska jag hålla i trådarna för ett evenemang på museet. Eller, jag ska infinna mig i tid och sen vara där och kolla in när folk dricker skumvin. Sen är det helg igen. Jag undrar vad jag ska hitta på.


UPPDATERING:
Nu sitter jag här och trycker i bakrummet för att J har hotat med att gå ut i stan. Jag vet inte, jag vill inte gå ut i stan. Speciellt inte när han tycker att vi borde gå och inhandla nya bh:n åt mig. Han har börjat värna om mina bh:n sen han för åtta år sedan insåg att jag går omkring i slarvor och secondhandselände som snarast fungerar som pansar för brösten och inte hade en BLEKASTE ANING om kvalitet och hur man tar hand om sina bröst. Nå väl, efter en lång kampanj fick han mig övertalad att köpa två par kvalitetsbh:n vilket jag verkligen inte har ångrat. De kostande närmare hundringen per styck men var värda varje cent, Marie Jo:s bh:n rular så jävla mycket! Men nu har det gått fem år igen och stoppningen glappar och banden är lösa och det borde vara dags att köpa ny bh IGEN. ATTAN.

Inktober #6

Dagens bild for nu nästan helt och hållet ner för kakkarännan. Det skulle bli nånting som döljer nånting, eftersom temat var "hidden", jag började rita av en jumper som döljer en grej (faktiskt Milis fez) men så orkade jag inte fila på rynkorna och så gick det som det gick. Man behöver faktiskt inte rita nåt supervärdefullt varje dag.

Jag måste bara säga att jag älskar dessa dagar och vad jag håller på med. Min vardag ter sig så supermeningsfull nu, jag har bara egna grejer på gång och det är så fucking givande, ursäkta mitt vulgära ordval. Jag har mer och mer börjat fatta att sånt där som arbetsliv mest finns för att människor behöver ett sammanhang, alltså: jag tror att de flesta behöver den där gemenskapen med ett ställe att gå till om dan och människor de umgås med där. Det är också det som jag har saknat som mest som arbetslös: den där känslan av att höra hemma nånstans. Men så fort som jag har fått ett jobb så har jag ju vantrivts så fruktansvärt.. så nu tar jag tillfället i akt och är bara så arma nöjd med att få lorva omkring för mig själv, i strumplästen, hemma, ute, vad jag nu håller på med.

Inktober #5

Dagens inktobertema var "sad".

Talade med en vän häromdan om att man nuförtiden mer sällan är ledsen, man är istället arg.
Gränsen mellan ens ledsenhet och ens ilska blir på nåt vis mer diffus hela tiden för att det som gör en ledsen samtidigt gör en fruktansvärt arg.
Jag förknippar ilska med vuxendomen. Då man var ledsen som barn, var man snarare besviken och besvikelser gjorde en tungsint.
Men nu, besvikelserna har blivit en slags vanesak. Man är alltså mer arg för att man är trött på att bli besviken.

Inktober #4

Ja, öh, skriver från telefon så det här blir kortfattat.

Dagens tema var "hungry" och hungrig är jag väl nästan hela tiden. Om jag inte är snål då, dvs.

Inktober #3

 

I natt sov jag dåligt. Det var för att jag på nåt sätt hade fått för mig att de på morgonen skulle ringa efter mig från skolan eller nån annanstans där jag behövs som vikarie ibland. Jag vaknade och hörde en röst långt djupt inne i madrassen. Helt på riktigt, där fanns en röst! Ungefär en likadan röst som man ibland kunde höra läcka mellan telefonlinjerna förr i tiden då man använde trådtelefoner. Jag satte handen för det ena örat och försökte fokusera på rösten, men kunde inte urskilja orden. Kanske var det nån som pratade i bilkällaren nedanför. Kanske fanns rösten i mitt huvud. Hur som helst, så ringde ingen till mig idag morse.

Annars är det deadlines och deadlines och jag som har drabbats av dålig skrivmask. Dålig skrivmask är en sån mask som kommer och tar en i sin besittning så att allt man skriver låter ungefär såhär:
“Sun vuoro” säger en ordningsvakt, håller upp scendraperiet och ser på mig med uttryckslösa ögon."

Say what, uttryckslösa ögon! Alltså jag hatar mig själv idag.
Och alla plattityder jag rör mig med. Tänk att jag ändå har en blogg där jag alltid skriver guld.

Inktober #2

Egentligen stör jag mig på namnet,"inktober". Skulle hellre ge mig in på nåt som hette "bläcktober" egentligen, men man tar vad som serveras. Får lansera min egen bläcktober nån annan gång, med teman som bara kuk, ond bråd död, mask, snigelslem och mögel.

Inlägget som egentligen skulle ha publicerats igår

Jaa, inktober. Är en dag för sen. Jag tycker det är lite roligt med såna här engagerande små uppgifter som att klotta ner nåt på papper varje dag i en månad. Tänkte med andra ord "give it a go", se om jag får nåt ritat varje dag.