Idag är jag så himla trött på folk, surprise surprise. Det varierar det där, oftast tål jag människor rätt bra och till och med trivs med dem ett par timmar, men det är väl kanske de två dagarna ute på jobbfältet som igen har lämnat sina spår. Många är så otroligt självmedvetna, så fruktansvärt allvarliga med vem de själva är och vad de gör - så otroligt förälskade i tanken på att jaget någon dag ska göra något speciellt, eller ska bli något speciellt, och de drar sig inte från att basunera att nu ska det stora jaget vara här, nu ska det företa sig en sådan här uppgift. Jag blir alldeles rabiat av att tänka för mycket på det, hur denna "pretentiousness" och självobsession fullkomligt har tagit över det här samhället. Var på öl i Gringo igår och spegeln på väggen där får fantamej inte vara i fred i tio minuter innan nån är där och speglar sig själv från sjutton olika vinklar - kvinnor som män. Det är som att folk på nåt plan är väldigt måna om att reflektera över "idén om sig själva", jag såg en typ som närapå blinkade åt sig själv i spegeln, så jävla kär i situationen var hon, att nu är hon den där kvinnan som sitter här på date, uh lalaa. Sen kom hennes date, och hon vände sig mot honom, tillbaka i verkligheten, men bara till en del - hon var fortfarande tvungen att följa med sig själv i spegeln var femtonde sekund.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, och inte är det nu så alarmerande med folks självobsession egentligen heller, nog är jag också helt fullständigt besatt av tankar som på sätt eller annat anknyter till mig själv.
No comments:
Post a Comment