Jobba för sig själv

Det börjar närma sig, faktumet som inte går att förbise. Det att vi har bestämt att slänga upp våra liv i luften och se var de landar. Det att vi ska flytta till Nötö alldeles, alldeles snart, för att hålla sommarcafé. Det känns som lugnet före stormen här, lika vardagligt som det alltid är i soffhörnet. Samtidigt vet man ju att allting snart är fullständigt opp o ner: nytt, skrämmande, annorlunda och – förhoppningsvis – lite underhållande och roligt också.
Den där ön gör nog något med en. När jag åker därifrån är jag alltid på ett så helvetes gott humör, varefter jag slocknar för att jag är så slut. Bara det, att det inte finns någon trafik alls där, att det inte hörs några ljud från bilar överhuvudtaget. Att man befinner sig tiotals kilometer rätt ut i havet och ändå finns där ängar, skogar och jord som är bördigare än åkergudarnas kinder. Tänk på det en stund. Jag blir full av energi och lust att göra saker där. Kan ju förstås vara tillfälligt, men jag tror det är något med att där har man ett jättestort hus med massor av saker som behöver göras, och det är saker som liksom bör fixas för att man själv ska ha det så bra som möjligt. Det handlar inte om nåt abstrakt som ska göras åt nån annan, nån chef som sitter i nåt kontor och som man aktar sig för. Det är kanske det som tilltalar mig så mycket just nu; tanken på att ju mer jag orkar, desto mer får jag tillbaka i slutändan. Allt jag sår i trädgårdslandet, till exempel, det är till oss. Hur noga vi städar har betydelse: det är klart vi städar noga, det är ju vårt café.
Förlåt om jag svamlar, men jag har så längtat efter en sån här situation, där allt jobb man gör är för ens egen skull.