En hyllning till vårdare, dagis- och eftispersonal

Det var bara en sak jag höll på att glömma. Höj lönerna! Höj lönerna för vårdare och folk som jobbar på dagis- och eftisinrättningar. Jag menar allvar. Höj dem och sänk dem för andra attan slösarkrösusar som sitter och slår dank hela dagarna. Min högaktning och beundran för folk (okej, oftast kvinnor) som osjälviskt sliter på dylika jobb, år efter år, utan att nämnvärt klaga - ja den går inte att sätta ord på. Själv är jag färdig. Done. Finito. Jag bara kör på nån slags reservtank tills det här året är slut. Sitter hemma och suckar om eftermiddagarna. Håller på att bryta ihop varje attans dag, av påfrestningen, av barn som får dåndimpen och inte lyder, av att hålla i trådar, förmana, uppmuntra, berömma, av att reagera hela attans tiden och samtidigt hålla den där goda minen inför föräldrar som nonchalant kommer in och hämtar sina barn. Jag förstår inte hur de orkar! På riktigt. De är värd hundra rosor, tiotusen spaövernattningar, hot sex och beach-semester.